När valdagen blev till natt i USA hade det mesta gått president Donald Trumps väg. Valet är inte avgjort, och kommer kanske inte avgöras på länge än, men från och med nu måste allt gå Joe Bidens väg om han ska ha en chans. Uppförsbacken är brant. Storstadsdistrikten i Pennsylvania och Michigan måste till exempel vinnas betydligt klarare än vad Clinton förmådde.

Om Trump blir omvald finns inget att skylla på för Demokraterna. Valdeltagandet är historiskt högt, beroende på väljargrupper som ungdomar och icke-vita. En grasserande pandemi och en gapande, svarslös president hade ställt en vidöppen dörr på glänt för ett nytt USA. Vid en förlust är det bara att inse att huvuddelen av all entusiasm i landet för närvarande tillhör Trumplägret. Precis som fyra år sedan begravdes den demokratiska viljan att vinna med Bernie Sanders. Kvar fanns bara viljan att rösta bort Trump. Det räcker på nationell nivå, men inte i de avgörande delstaterna.

Fyra år till med Trump vore fyra förlorade år för internationellt samarbete. Det vore goda nyheter för Kina, Ryssland och auktoritära krafter över hela världen, i Europa och även i Sverige. Det vore värt en skål för alla som tror på nationalism, uppdelning av människor och ökad splittring på alla nivåer.

Det vore ett smärre bakslag för forskning och arbetet med ödesfrågan klimatförändringarna. Men detta kommer att fortsätta alldeles oavsett president – i världens innovationscentrum USA, i amerikanska världsledande företag och i världens åttonde största ekonomi, Kalifornien.

Fyra år till med Trump betyder också fyra år till för Demokraterna att utnyttja de demografiska förändringar som oavvisligen borde tala till partiets fördel. Partiet måste skapa ett verkligt politiskt alternativ med ett ledarskap som förmår att dra med sig folket. Så, och bara så, kan USA bli "great" igen.

Sent på natten utropade sig Trump till segrare, ville avbryta rösträkningen och anklagade motparten för valfusk. Det är som sagt inte slut än i USA, långt därifrån.