Det var kanske oundvikligt. En kraftig andra våg ledde till att regeringen rekordsnabbt klubbade igenom en pandemilag som gav historiskt långtgående befogenheter. Det är en ramlag som hittills inneburit bland annat att butiker, gym och köpcentrum inte får ta in fler besökare än att varje besökare har minst tio kvadratmeter till sitt förfogande. Sedan tidigare gäller också den så kallade åttapersoners-regeln, att fler än åtta personer inte får samlas vid allmänna sammankomster (Regeringen 13/1).
Pandemilagen hade flera syften. Ett var att minska smittspridningen. Den är fortsatt hög i Sverige, men det är förstås svårt att veta hur smittläget hade sett ut utan de utökade restriktionerna.
Bristen på verktyg innan pandemilagen klubbades igenom hade dessutom lett till att restriktionerna ofta uppfattades som godtyckliga, och med pandemilagen hoppades man kunna råda bot på det.
Så, hur har det gått? Det är förhållandevis lätt att gå på till exempel gym och i butiker, eftersom de verkar under kvadratmetersregeln. Ikea Uppsala, med sina 36 000 kvadratmeter, kan till exempel släppa in tusentals shoppingsugna i sina lokaler. Många matbutiker kan släppa in hundratals personer åt gången.
Det hade Uppsala domkyrka också kunnat göra, om de lytt under kvadratmetersregeln. Men eftersom gudstjänster och kyrkans övriga verksamhet räknas till allmänna sammankomster kan endast åtta personer delta.
Åttapersonersregeln drabbar föreningslivet hårt. Över hela Sverige har till exempel stödgrupper för missbrukare behövt stänga ner. Det får förödande konsekvenser för de människor som lever med ett missbruk, menar Claes Insulander som driver Hartwickska huset, en verksamhet som innefattar stödgrupper. “Det här är liv och död”, sa han till SVT (13/1).
En annan verksamhet som tvingas lägga ner är Klimatstrejk Uppsala. Sedan 2018 har de demonstrerat varje fredag på Forumtorget i Uppsala. Nu har polisen inte beviljat dem ett fortsatt demonstrationstillstånd, med hänvisning till pandemilagen. “Om vi var på plats skulle demonstranter kunna bötfällas”, säger Astrid Arvidsson till UNT (11/2), och att det för vissa beror på “en rädsla att det ska påverka möjligheten att demonstrera framöver”.
Skillnaderna mellan butiker och gym å ena sidan och å andra sidan föreningsliv och utomhus(!) förlagda demonstrationer kan inte betraktas på annat sätt än att godtycket i allra högsta grad finns kvar.
Kanske finns en normerande effekt, men till vilket pris? Att inte låta demonstranter stå på Forumtorget signalerar måhända till resten av samhället att de bör vara varsamma även i hemmet, på jobbet och i butiker. Men vi måste fråga oss om rätten att demonstrera ska trumfas av en potentiellt normerande effekt.
Krislagstiftning borde ha funnits på plats innan krisen drabbade Sverige. Då hade vi kanske sluppit detta lapptäcke av restriktioner som präglat svensk coronahantering, både före och efter pandemilagen trädde i kraft.
Men världen ser som bekant ut som den gör, inte som man önskar att den hade gjort.
Och det är just med tanke på att vi har en pandemilag som förbereddes och klubbades igenom på rekordfart, som det är särskilt viktigt att restriktionerna inte slår godtyckligt i fortsättningen. Fler verksamheter borde kunna omfattas av kvadratmetersregeln, snarare än åttapersonersreglen. Rätten att demonstrera borde värderas högre än den gör i dag.
Vi kommer aldrig att kunna bli säkra på hur väl pandemilagen fungerat för att få ner smittspridningen, och därför kan inte smittspridning vara den enda hänsyn vi tar. Högsta prioritetet framöver måste vara att kombinera minimering av smittspridning med maximering av våra fri- och rättigheter.