Årets sista Almedalstal börjades med att beklaga våldet i Sverige, kriget i Ukraina och pandemin vi tagit oss igenom. Sedan vände Miljöpartiets Per Bolund snabbt till klimatpolitik och en positiv ton. Han verkade faktiskt riktigt energifylld, men det är inte utan att man misstänker att det var spelad glädje.
Med drygt två månader kvar till valet är Miljöpartiets situation mörk. De har dansat runt spärren sedan 2017 och gett upp makt när de lämnade regeringen. Alla andra partier vill nu ha låga bensin- och dieselskatter. MP har fortsatt högst förtroende i miljöfrågan men svårt att locka väljare. Partiets opinion liksom politik balanserar på en skör tråd.
Innan streamingtjänster tog över utgjorde TV-shop en sorts udda lägereld. En i mängden av ifrågasättbara produkter var ett elektriskt magbälte som skulle ge magrutor. Alla fördelar med styrketräning – utan själva träningen. Det fungerade såklart inte (har jag hört). Bolunds säljknep är liknande. All klimatomställning – utan kostnad.
Bolund talar inte om klimatrevolution, utan byte från bensin- till elbil. Snabba nattåg till Europa ska ersätta flyget. MP vill visserligen ha hög bensinskatt, men de vill sänka skatten på arbete för alla på landsbygden. I det ”nya gröna folkhemmet” ska alla med och politiken är så bra att ingen behöver offra något.
Tyvärr kostar riktig politik. De ökända orden ”Öppna era hjärtan” dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt yttrade 2014 handlade om just det. Svenska folket valde bort både utgiften och att vara en fristad för flyktingar.
I sitt Almedalstal citerade Bolund Sveriges kanske mest kända dikt, Karin Boyes ”Ja visst gör det ont”. Poesiuppläsaren manade oss att inte ge efter för förändringsrädslan. Det är att missa det väsentliga. När knoppar brister offrar de allt för att låta trädkronan stå i full prakt. Förvandlingen är total.
Att ställa om vårt fossilberoende samhälle kommer att kräva uppoffringar, vilket partis politik det än sker genom. På Almedalsscenen skryter Bolund om all miljöpolitik MP levererat, och försäkrar att vi kommer klara omställningen. Frågan är om de få väljare som fortfarande värderar klimatfrågan högt kommer luras av det glättiga budskapet. Skulle MP få fortsatt förtroende kan en svekdebatt vänta när skattebetalarna nås av notan för klimatomställningen. Det enda parti med trovärdighet kvar i klimatfrågan bör inte komma med ett erbjudande som är för bra för att vara sant. Elektriska magbälten i all ära, förändring kräver att bli obekväm.