Den 12 november var det 15,7 grader varmt i Uppsala. Det var ingen avvikande enskild händelse. Enligt EU:s klimatövervakningsprogram Copernicus var det den varmaste novembermånaden i världen sedan mätningarna startade, med de största avvikelserna i norra Europa och Ryssland. Och 2020 ser ut att bli ett av de två varmaste åren någonsin - trots frånvaron av klimatfenomenet El Niño som gjorde 2016 till det varmaste året hittills.
Väderstatistik och enstaka mätningar går att slå ifrån sig. Man kan hitta förklaringar om naturliga variationer. Är det dessutom inte så att medierna matar oss med negativa nyheter? Om det långsamt blir kallare lägger kanske ingen märke till det, medan rekord av olika slag säljer? Borde förresten inte isen i Arktis vara borta vid det här laget, efter flera decenniers rapportering om avsmältningen?
Jo, nästan hälften av isen i Arktis har försvunnit på 40 år, 44 procent. Det är en av många skrämmande uppgifter i söndagens Dagens Nyheter, med klimataktivisten Greta Thunberg som chefredaktör. Den sammantagna effekten av all statistik om klimatförändringarna i detta DN-nummer är slående. Fakta är hugget i sten och en hel del av processerna är irreversibla – människan har redan orsakat så mycket utsläpp att de kommer att fortsätta vad som än händer.
För att vi inte ska ge upp krävs positiva nyheter som ger hopp. Några SVT-reportage på senare tid har handlat om Marocko och Portugal, som är på väg att bli självförsörjande på sol- respektive vågkraft. Till och med professor Johan Rockström, chef för Potsdaminstitutet, har sagt att de fyra Trumpåren blivit bättre än förväntat för klimatet, eftersom kol är så olönsamt. Åsa Persson, forskningschef för Stockholm Environment Institute, fyller i Greta-DN på med Parisavtalets fördelar, att lönsamheten för förnybara bränslen blivit till en ”game changer” i finansbranschen.
Mer sällan nämns att de fossila bränslena fortfarande står för över 80 procent av energianvändningen i världen, medan förnybara bränslen inte orkat upp till 15 procent. Under samma period, 1980-2020, som Sverige halverat den fossila energikonsumtionen, från 300 till 150 Terawattimmar, har världen sammantaget nästan fördubblat den, från 70 000 till 135 000 Terawattimmar. Lägger man till att Kina kan fortsätta att öka sina utsläpp till 2030 känns läget prekärt. För att inte säga hopplöst, och då har jag inte ens nämnt massutdöendet av arter eller matbristen.
Greta Thunberg hade en poäng när hon i våras sade att pandemin visat att människan är kapabel att agera i kris. Det är hög tid att erkänna att vi har en akut klimatkris.