När nu Nyamko Sabuni avgår som partiledare är det tyst i den identitetspolitiska debatten från vänsterhåll. Hon avgår inte på grund av “strukturell rasism” eller för att hon är kvinna. Så argumenteras och ursäktas det däremot ofta från vänsterhåll när en vänsterkvinna i maktposition avgår eller säger något klantigt.
När den tidigare S-partiledaren Mona Sahlin avgick höjdes röster som menade att orsaken var att hon var “kvinna”. Inför valet av Magdalena Andersson som statsminister under november förra året var ett av de mest uttalade argumenten för henne i debatten att hon var kvinna. Utrikesminister Margot Wallström ifrågasatte Nooshi Dadgostar om hon på allvar var villig “stoppa Sveriges första kvinnliga statsminister” och Aftonbladets ledarsida basunerade ut att “det är dags för en kvinna” (Aftonbladet 22/8 -21).
När socialminister Lena Hallengren fick kritik för coronahanteringen påpekade den tidigare EU-parlamentarikern Marita Ulvskog att “Säg nu inte att det är den kvinnliga ministern, som var cancersjuk, som ska få stå till svars...” på sociala medier.
Men jublade vänstern när Anna Kinberg Batra valdes till partiledare för Moderaterna och hade möjlighet att bli Sveriges första kvinnliga statsminister? Var är hyllningskörerna för Margaret Thatcher - en av de allra mest inflytelserika kvinnliga politikerna i vår tid? Eller varför inte nämna Engelska skolans grundare Barbara Bergström, en av Sveriges mest framgångsrika kvinnliga entreprenörer?
Kön och hudfärg används som ett slagträ när det gynnar den egna vänsterkampen. “Systerskapet” tycks dock ha lite betydelse om du inte råkar dela vänsterns åsikter. Sabuni var med i Liberalerna och har uttalat att hon kan tala med alla partier, även SD. Hon har dessutom varit en stark förespråkare emot både hedersförtryck och identitetspolitik. Hon kallade sig inte heller feminist.
Självklart är detta en nagel i ögat för vänstern, och kanske ännu mer så eftersom hon är både mörkhyad och kvinna. Rollen som både kvinna och mörkhyad kommer med vissa krav, framför allt kopplade till vissa åsikter. Sabuni har blivit anklagad för att vara ett “perfekt alibi” och fick epitet som “Onkel Tom” slängt efter sig (DN 3/5 -19).
De identitetspolitiska korten används när det gynnar vänsterns egen kamp. Råkar en liberal- eller högerpolitiker vara kvinna eller mörkhyad är det snarast ett hot, och då bör personen i fråga antingen förtigas eller drevas mot. Det är lika cyniskt som det är hycklande.