Det är förstås inte förbjudet att vara en politisk idiot, inte heller att utan ånger och skam stå upp för en maktfullkomlig diktators anfallskrig. Och det bör kanske inte heller leda till yrkesförbud. Men det bör stämma till eftertanke.

Den här texten handlar förstås om skådespelaren Richard Turpin, en del av ensemblen som sätter upp Tysk höst på Uppsala stadsteater, men den handlar lika mycket om reaktionerna på hans försvar av Rysslands krig mot Ukraina. Hur teaterchefen Petra Brylander väljer att se på vilka föreningar Turpin och andra skådespelare är ”engagerade i”.

Vladimir Putin rättfärdigade sitt oprovocerade anfallskrig mot Ukraina med att det pågick ett folkmord mot ryssar i landet och att hans mål var att hjälpa den rysktalande befolkningen. Att det var ett svepskäl var tydligt redan då och sedan dess har det blivit uppenbart vad den verkliga anledningen var: att annektera och förryska stora delar av Ukraina, att utrota ukrainsk kultur och att indoktrinera ukrainare som överlever den ryska anstormningen.

Redan tidigt stod det klart vilka oerhörda krigsbrott som begåtts – och begås – mot den civila befolkningen på ockuperat territorium. Bilderna från Butja sitter för alltid fast på näthinnan.

Lägg därtill den ständigt pågående terrorbombningen av civila fastigheter och infrastruktur, de medvetna dubbelangreppen för att döda och lemlästa räddningspersonal och den deportering av ukrainska barn till Ryssland som Putins regim öppet skryter om.

Det är i detta läge som Richard Turpin väljer att i år söka medlemskap i Svensk-ryska vänskapsföreningen, en tydlig Putinmegafon på svensk mark, och sedermera hålla sitt famösa tal på föreningens årsmöte tidigare i maj. Talet är en kort men tydlig hyllning till Putin och det ryska anfallskriget som avslutas med orden: ”Med kriget i Ukraina randas en helt ny värld. Leve Ryssland.”

Det är ställd inför detta och hur det påverkar Turpins medverkan i uppsättningen av Tysk höst som Petra Brylander förklarar följande: ”Vad han säger och tycker har ingenting 'med Tysk höst' att göra eller med vår uppsättning överhuvudtaget. Han har precis som alla andra rätt att tycka, tänka och säga precis vad han vill, om det inte har med hans arbetsplats att göra.”

Principiellt har Brylander förstås rätt, men var drar hon gränsen? Hade hon lika ståndaktigt försvarat Turpin om han deltagit partimöten med nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (för en gång skull en rimlig jämförelse givet Rysslands mål och agerande)? Jag är inte så säker.

Som sagt, det är inte förbjudet att vara politisk idiot, eller ens fascist eller nazist. Men det är inte givet att det inte ska få konsekvenser.