Debatten om Antikens plats i skolans historieundervisning är onyanserad och grumlig. Det tycker Kenneth Nordgren, professor i de samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, Karlstads universitet.(SvD Kultur 4/11). Men hur klargörande är han själv?

Nordgren ondgör sig över DN:s Maria Schottenius, som menar att elever inte förstår demokratins uppkomst om de inte läst om antiken. Det föranleder honom att fråga historielärarna om det är ”era 16 timmar” om antiken på högstadiet som ”står mellan oss och barbariet”?

Svaret borde förstås vara ja. I ett större perspektiv. Det som handlar om bildning, klass, jämlikhet, makt.

Det finns knattar som redan vid pass sju års ålder har hyfsad kläm på både Rom och Aten. Som läser massvis och har kunskapsförmedlande föräldrar. Medan andra barn måste vänta till högstadiet innan de hör talas om Aristoteles och Sapfo. Enligt det utskällda, borttagna förslaget från Skolverket i september, om att slopa Antiken i grundskolan, skulle de senare inte få lära sig om Antiken alls. Förmågan att göra analyser bygger på att man har en rejäl faktabank i skallen. En redan urholkad likvärdighet i svensk skola skulle vidgas till en avgrund, där vissa barn skulle få jätteförsprång till det som i praktiken stavas makt.

Kenneth Nordgren menar att korkade debattörer, som jag, har missat att Antiken faktiskt inte alls skulle tas bort från skolan: den kommer ju på gymnasiet! Men gymnasiet är en frivillig skolform, som många elever tyvärr skolkar ifrån och hoppar av. Nej, det duger inte att spara grunden tills taket – eventuellt – ska byggas.

Schottenius har rätt i att det är absurt att elever i årskurs ett till sju har mer än dubbelt så mycket slöjd som historia på schemat. Det är mycket som står på spel när högerpopulister, med koppling till fascismen via Nya högern, tar över initiativet i europeisk kultur- och bildningspolitik. När många svenskar inte förstår skillnaden mellan demokrati (med risk för majoritetstyranni) och liberal demokrati, som Sverige har valt och som skyddar individens rättigheter.

Men 16 timmar. Och några sidor i en lärobok. Kan det göra skillnad? Självklart. Och bättre upp. Öka på timmarna genom att integrera det allt viktigare historieämnet med andra ämnen som språk – antika diktare – och bild – antik konst. Låt redan lågstadiebarn läsa/höra berättelser om gamla kulturer medan spjällen står vidöppna i hjärnan. Jag lovar att intresset kommer att vara på topp – och kanske vara livet ut.

Sedan kan en också passa på att önska läromedel som är bättre uppdaterade mot nyare historieforskning.