Anna Kinberg Batra blev, år 2015, Moderaternas första kvinnliga partiledare. Det pratades inte mycket om det. Hon var kompetent och driven. Kronprinsessan, som hon ibland kallades, kunde ta sig an uppgiften att städa upp i ett rörigt parti. Men hon var för tidig med att säga något som (på den tiden) var otroligt kontroversiellt. Alliansen skulle “sluta kasta SD omkring sig som en het potatis”, sade hon (Aftonbladet 15/7-2015).
Hon gläntade på dörren för att kunna, som Ulf Kristersson hade sagt, prata med alla partier i riksdagen. Innan det låg möjligheten att bli Sveriges första kvinnliga statsminister inte långt bort. Men efter uttalandet fortsatte opinionssiffrorna att sjunka och partikollegorna avsatte henne direkt. Hon fick ingen andra chans.
In kom Ulf. Han följer samma linje och lyckas. Måhända är det på grund av att hans närmande till Sverigedemokraterna kommer i en mer passande tid. Eller så lyckas han motarbeta interna motståndare bättre. Kanske får han fler chanser för att han är man. Han hyllas trots att han går mycket längre i sin vilja att samarbeta med SD, samma vilja som tvingade Kinberg Batra att avgå. Om hon öppnade dörren på glänt har han hoppsparkat in den.
Var hon för tidig i sina idéer? Eller var hon en kvinna som försökte göra ett mans jobb? Jag avskyr identitetspolitik men det är svårt att blunda för hur ofta det skickas fram en man för att lösa en kris som en kvinna får skulden för. Historien blir ofta att han lyckas med sitt jobb där hon misslyckades, trots att ingenting förändras. Det enda som skiljer är reaktionerna de får, hon leds till skampålen och han sätts på en piedestal.
Vi skryter ofta om hur jämställt Sverige är men de länder inom EU, utöver Sverige, som inte har haft en kvinnlig statsminister kan räknas på en hand. Alla våra nordiska grannar har haft det, och har det just nu. Till och med det mest förlegade vi har, monarkin, kan ha en kvinna på topp. Snart får vi nog sluta slå oss för bröstet och hävda att vi är så bra på jämställdhet som vi ger sken av.
“Och nu om inte förr förstod jag att det inte var prestation som räknades. Det var något annat.” (Anna Kinberg Batra, Sommar i P1, 6/7).
Den 6 juli var Anna Kinberg Batra sommarvärd i P1. Hon talade om hur det var att vara den första Moderatledaren på över hundra år som inte fick möta väljarna. Det smärtar att vi aldrig fått ett bevis på att en kvinna kan bli Sveriges statsminister. Snarare cementerade Moderaterna motsatsen när de, efter två år och ett misstag, avsatte den första kvinnliga partiledaren i partiets historia och inte ens gav henne chansen att försöka.