Det började med att spaningsledaren Hans Holmér sade sig vara 95 procent säker på att den kurdiska terroristorganisationen PKK låg bakom Palmemordet. Några år senare var Lisbeth Palme 100 procent säker på att Christer Pettersson mördat hennes man, vilket tingsrätten köpte. Efter det blev uttalandena mindre kategoriska och den 34-åriga mordutredningen avslutades 2020 med att åklagaren Krister Peterson konstaterade att han inte ”kom runt” Stig Engström, Skandiamannen, som gärningsman.
Faktum är att vi vet lika mycket om Palmemordet i dag som efter helgen 1-2 mars 1986 då kulorna hittats på Sveavägen. Vi vet att mördaren var en man. Men hur han såg ut är höljt i dunkel liksom hans klädsel. Likaså vet man inte säkert hur och när han tog sig till mordplatsen eller vart han tog vägen efter skotten. Det öppnar för spekulationer och spekulerats har det gjorts under de 38 år som gått.
Den senaste i raden är journalisten och krimpoddredaktören Jon Jordås som i Den sista boken om mordet på Olof Palme (Natur & Kultur) försöker slå in den sista spiken i spekulationskistan. Hans mördare Christer A har inte pekats ut av vittnen, som Christer P, inte heller kan han knytas till mordplatsen, som Stig E. Däremot har han ett svårslaget rekord i indicier, fakta som pekar mot att han skulle kunna ha skjutit Palme. Allt stämmer!
Håll i er nu. Christer A var i rätt ålder (33), hade rätt längd (185) och rätt sorts rörelsemönster och klädsel, enligt ett antal vittnen vid biografen Grand. Han ägde rätt sorts revolver och hade använt rätt sorts ovanlig ammunition. När han sent omsider konfronterades om vapnet kom han med den högst osannolika historien att han sålt det till en knarklangare i Kungsträdgården.
Han var en mycket god skytt och avskydde Olof Palme, i största allmänhet och i synnerhet efter 27 februari 1986 och beslutet om den nya aktieskatt som drabbade honom. Han bodde nära mordplatsen och saknade alibi.
Christer A var en enstöring som stämmer väl med den gärningsmannaprofil som upprättades i samarbete med FBI. Han hade dömts för mindre våldsbrott vid två tillfällen. Med mycket mer. Jordås sammanställer allt som varit känt om Christer A och tillför egentligen bara en egen undersökning: Han har med ett AI-verktyg jämfört Mårten Palmes fantombild från biografen och funnit att den stämmer mycket bättre överens med Christer A än med andra misstänkta. Ett indicium så gott som något.
Helgen 1-2 mars 1986 var alltså alla konkreta bevis insamlade och spekulationerna kunde ta vid. Det var bara att ta tag i en tråd och dra – samla ihop allt som talar för tesen och bortse från det som talar emot. En polisbil syntes på en plats där en högerextrem polis bodde. Lägg ihop alla tider och rörelser kring mordnatten och vips så har man ”polisspåret”. Allt stämmer!
Det är trivsamt att gå hand i hand med Jon Jordås längs Christer A-spåret. Efter att mordutredningen lades ned i juni 2020 släpptes ett enormt material med förhör och faktauppgifter till offentligheten, ”godsaker” för alla som vill spekulera.
”Han kommer ut från konditoriet…stannar till och tittar mot mordplatsen en stund” (sidan 110). Christer A har återvänt till Sveavägen på tioårsdagen av mordet. ”Nu rör sig Christer mot Grand”. Borta på Upplandsgatan stannar han och tittar in i ett skyltfönster. Precis som Mårten Palme såg den mystiske mannen göra utanför biografen! Precis som Lisbeth Palme gjorde på vägen mot mordplatsen! Det är klart, allt stämmer! Och det här är förstås ingalunda den sista boken om mordet på Olof Palme.
Fotnot: Christer A tog livet av sig 2008 när en polispatrull knackade på dörren efter oro från anhöriga.