Inrikesminister Mikael Damberg (S) kallade i tisdags till pressträff och berättade att antalet skjutningar under årets första månader var 71 stycken, en rejäl minskning från 113 för samma period 2020. Han var försiktig med att på något sätt ropa faran över eller att ta åt sig äran för den positiva utvecklingen. Ministern vet mycket väl vad som är huvudförklaringen till att det uppstått ett vakuum, en tillfällig balans, mellan de kriminella gängen i de svenska storstäderna.
Justitieminister Morgan Johansson (S) bidrog med att polisen ”lyckats ta fler av de mest brottsaktiva individerna” än tidigare. Han hänvisade också till narkotikans betydelse för att komma åt gängkriminalitet. Den är helt avgörande för finansieringen, därmed också för maktkampen. Dagen före Dambergs och Johanssons framträdande hade också polisens operativa avdelning Noa redovisat en ny studie som visade att det årliga tillflödet av narkotika till Sverige kan vara tio gånger så stort som tidigare beräkningar. 100-150 ton knark kommer till Sverige varje år, det mesta via Öresundsbron. Tullen får 20 miljoner kronor extra till utrustning för handröntgen av innehållet i lastbilar, meddelade justitieministern.
Trots att den inte nämndes vid namn vilade den krypterade chatten Encrochat över hela tillställningen på tisdagsmorgonen. Tack vare att den franska polisen knäckte koden, och delade med sig till EU-kollegerna, kunde svensk polis under två månader ifjol våras läsa över axeln på de grovt kriminella: varje våldsplan och varje knarkparti kunde plötsligt ses i öppen dager.
Ett år senare kan lärdomarna sammanställas. Över 500 misstänkta finns i polisens register och 230 har frihetsberövats. Bland de mest uppmärksammade fallen finns utredningen på det så kallade Vårbynätverket i Stockholm och rättegången mot den Uppsalabaserade knark- och vapenhärvan där 58 personer åtalades i mars. Undra på att det är lite lugnare på gatorna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Åtminstone tills nya grupper har hunnit formera sig, och nya konflikter uppstått.
Att beivra brott är polisens viktigaste uppgift. Men frågan är om inte en ännu viktigare lärdom av Encrochat på lite sikt är kunskapen om hur dessa nätverk opererar. Man vet nu betydligt mer om organisationen, om de internationella förgreningarna till inköpta lägenheter i Spanien och inte minst om själva omfattningen. 150 ton narkotika – det är en stor ”bransch” med ett antal dominerande ”företag” vars verksamhetsberättelser för andra kvartalet ifjol oavsiktligt blev offentliga.
Regeringen vill gärna ge intrycket att den så kallade ”hackerlagen” från i höstas kan leda till en rad Encrochat-avslöjanden under kommande år. Oppositionen, med Moderaterna i spetsen, anser att den inte räcker eftersom den kräver en konkret brottsmisstanke för att tillåta dataavläsning och avlyssning. M hänvisar bland annat till Danmark där gängkriminella kan bevakas i preventivt syfte.
Invändningarna mot avlyssning i förebyggande syfte är uppenbara. Det finns exempelvis ingen enhetlig definition på ”gängkriminell”. Ändå måste man fråga sig hur många av de 58 i Uppsalanätverket som hade kunnat bevakas elektroniskt med den svenska hackerlagen. Egentligen säger Noa:s rapport allt: Det handlar om en verksamhet som svenska myndigheter fram till 2020 trodde var en tiondel av den verkliga omfattningen.
Före Encrochat visste polisen nästan ingenting. Nu sitter man tillfälligt i förarsätet medan de kriminella topparna grupperar om. Hur man ska gå vidare kräver eftertanke, men det är också ett tillfälle som inte får gå förlorat. I vågskålen ligger människoliv och tryggheten i hundratusentals svenskars vardagsliv.