”Risken är inte större än att bli träffad av blixten”, brukar det heta. Meningen med frasen är att den ska ha en lugnande inverkan på den som är rädd för att något osannolikt ändå ska inträffa. Men effekten är liten. De flesta har stor respekt för blixt och dunder, vissa är så rädda att de sätter sig i bilen och blir kvar där så länge åskan går. Det händer ju att folk träffas av blixten – att det är ytterst ovanligt spelar mindre roll.
På samma sätt kommer inte den flygrädde att spänna fast säkerhetsbältet och luta sig tillbaka i stolen om hen får höra att ”det är mycket farligare att ge sig ut på vägen i en bil”. Poängen är att i det senare fallet är det man själv som kontrollerar händelseförloppet. Åtminstone upplever man det så, att ens egna säkra och balanserade bilkörning är en garanti för en olycksfri resa. Hellre sitta vid ratten själv än att vara utlämnad åt slumpen.
Astra Zeneca är ett ”jättebra vaccin”, upprepade statsepidemiolog Anders Tegnell på onsdagen. ”I stort sett alla dem som drabbats av komplikationer är under 65, några enstaka över”, sade han. Det handlar om risker på i storleksordningen en på miljonen att råka ut för de blodförändringar det är frågan om. Så bra, tycker de allra flesta. Än sen då, tycker några.
När sprutan sticks i armen är mottagaren utlämnad till ödet. Antingen får man en biverkning eller inte. Om man avstår sprutan behåller man kontrollen, som med bilkörningen. Ens eget ansvarsfulla leverne blir garantin för att man förblir osmittad. Att det inte fungerar så, att man också är utlämnad åt andra, det är en annan sak. Den upplevda kontrollen är huvudsaken.
Tidigare i veckan meddelade vaccinsamordnaren i Region Uppsala att de som tackar nej till vaccin inte blir placerade sist i kön, att de snart får försöka på nytt. Det är ett riktigt beslut. Människor kan ha alla möjliga bevekelsegrunder för att avstå från att vaccinera sig vid en viss tidpunkt med ett visst vaccin. Majoriteten kan bespara dessa sitt hån om att de är korkade och inte förstår sannolikhetslära eller, ännu värre, att de skulle vara rabiata antivaxxare som tror på konspirationer och vill neka barn att få mässlingsvaccin.
Gränsen går vid att kräva ett annat vaccin när man är på plats och ska vaccinera sig, och till och med hota personalen där. Sådant har förekommit och är naturligtvis helt oacceptabelt.
Så länge vi har tillräckligt med annat vaccin kommer inte Astras och Janssens eventuella biverkningar att bli ett problem i Sverige. Men oavsett hur bra de är, dessa två vaccin, kommer de hädanefter att betraktas som något av sekunda vara. Och i sommar skickar vi dem till Afrika.