Sverigedemokraternas partiledare vägrade i SVT:s 30 minuter att välja mellan Rysslands Vladimir Putin och USA:s Joe Biden. Och han öppnade för att ge stöd åt en socialdemokratisk regering.
Att Åkesson inte med självklarhet väljer Biden följer ett bekant mönster. I samband med Almedalsveckan under valåret för fyra år sedan fick Åkesson välja mellan Ungerns Viktor Orbán och Tysklands Angela Merkel – och valde Orbán. När han senare samma år i en radiointervju fick frågan om vem han väljer av Frankrikes Emmanuel Macron och Putin svarare Åkesson "pass".
I Göteborgs-Postens ledarsida ställde då Jenny Sonesson frågan "Har Åkesson inte hört talas om Alexandr Litvinenko, avhoppad rysk agent som giftmördades med det radioaktiva ämnet polonium i november 2006?" (2/9 2018). Sonesson påminde även om mordet på journalisten Anna Politkovskaja. Putin använder mord som politisk metod, hur kunde en svensk partiledare ha svårt att välja mellan en sådan ledare och demokraten Macron?
Men Åkesson avfärdar i dag, precis som han gjorde då, att han måste göra dessa val. Det beror på "kontext" upprepade Åkesson i onsdagens utfrågning i SVT. I vilken kontext som nu Putin vore att föredra framför Biden.
Åkesson sade att han väljer USA:s samhällssystem framför det ryska, men då borde han rimligtvis se vilken betydelse Putin haft för Rysslands samhälleliga utveckling. Det hör naturligtvis ihop.
SD-ledaren ifrågasatte vidare, med uppgiven min, att han alls får dessa frågor. Som om de helt saknade politisk relevans.
När våra EU-parlamentariker i tisdags röstade igenom ett akut stödpaket till Ukraina, lade Sverigedemokraterna som enda svenskt parti ner sina röster. Partiets riksdagsledamot Roger Richtoff, fram till november förra året försvarspolitisk talesperson och numera partirepresentant i försvarsutskottet, avslöjades nyligen ha deltagit i högerextrema alternativmedier, med kopplingar till proryska högerextremister (Expo, 15/2).
Inför valet 2018 uttryckte SD att ”Sverige ska respektera balansen mellan stormakterna”.
Därför uppstår det frågor om var SD står i den pågående konflikten, och om hur Åkesson ser på demokrati.
Hans egen partisekreterare, Richard Jomshof, skrev för några år sedan att ”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här”. Därmed skulle partiet anpassa sin retorik till svenska förhållanden, skrev Jomshof. Det Ungern som partisekreteraren beskrev som ett föredöme har fått hård kritik för att riva ner demokratin, av bland annat tankesmedjan Freedom house.
I tv-utfrågningen i veckan frågade SVT:s Anders Holmberg även om det skulle kunna bli så att SD stödjer en socialdemokratisk statsminister. Åkesson svarade muntert att S numera gör allt de kan för att likna SD politiskt, och att han på längre sikt inte utesluter någonting.
Inom socialdemokratin har såväl LO-basen Susanna Gideonsson som ungdomsförbundet argumenterat för att ta stöd av SD (för höjda pensioner). Dessa utspel kommer inte utan en anledning.
Moderaternas Ulf Kristersson har tidigare nämnt utrikespolitiken som ett skäl till att det är uteslutet att ta med SD i en regering han leder. Åkesson tycks knappast bry sig. Han vägrar envist att välja bort Putin. Var går Kristerssons gräns? Och vad talar för att S skulle välja bort stöd av SD?
Makt har en tendens att få principer att väga lätt.