Det finns ingen som saknar jobbet att hålla isär stockarna som hade tippats av vid pappersbruket och skulle forslas vidare i en bred ränna för att sedan bli pappersmassa. Hur väl kvistade de än var så fastnade de hela tiden och orsakade stopp. Jobbet att hoppa runt på stammarna och dra isär dem var både mycket tungt och bokstavligen livsfarligt.
Det är förvisso knappast det roligaste jobbet att sitta vid en skärm och vänta på larm om timmer som fastnat, och sedan starta systemet som ser till att det löper smidigt igen. Men det finns många andra jobb inne på bruket att gå emellan, och vidareutbildning för den som så önskar. Alla som drömmer sig tillbaka till ”gamla tider” bortser från de negativa sidorna, och har i de allra flesta fall aldrig upplevt dem själva.
Begreppet Artificiell intelligens (AI) är ett samlingsnamn. Det blandas ofta ihop med vanlig rationalisering för att effektivisera och förbättra arbetslivet. Det beror i sin tur på att definitionen av AI är något vag. AI ska vara att programmera datorer att utföra saker som, om de gjordes av människor, skulle kräva intelligens. Men vad är då intelligens? Några förslag som brukar nämnas: planering, problemlösning, lärande, diskussion, perception eller förutsägelse.
Något av detta krävs för att till exempel köra buss eller lastbil, vara expedit eller kassör. Dessa arbeten har redan förändrats och kommer att förändras i allt snabbare takt. Jobben blir kanske färre men de försvinner inte. Som i Sveriges Radios sommarserie ”AI och jobben” där man i första avsnittet får träffa en värd på en självkörande buss. Det blir mer tid för andra saker i stället, som kunder eller passagerare, och inte helt olikt automatiseringen i industrin som pågått under ett sekel. På nämnda pappersbruk till exempel.
Vissa studier under 2010-talet har kommit till slutsatsen att så många som hälften av alla jobb kommer att försvinna på grund av AI. I en rapport från Entreprenörskapsforum för ett år sedan tror man tvärtom att de allra flesta jobb blir kvar. ”Alla jobb kommer att påverkas men vi ser att det är få som kommer att försvinna helt”, säger forskningsledaren Joakim Wernberg till Sveriges Radio (27/6 2019). Han exemplifierar med bildbehandlingsprogram som är bättre än läkare på att upptäcka cancer på röntgenbilder. ”Vi borde låta de intelligenta verktygen sköta det så att läkare har mer tid för patienterna”.
En rapport från den amerikanska tankesmedjan Brookings (20/11 2019) visar att det är de högutbildade som borde frukta AI mest. Man har låtit Stanfordprofessorn Michael Webb kvantifiera vilka jobb som påverkas mest av AI i ”en nära framtid”. Även här påverkas alla grupper, men de som påverkas allra mest är ”white collar jobs”, alltså kontorsjobb. Många av dessa är i dag välavlönade ekonomer, marknadsanalytiker, personalvetare och så vidare.
Den som är bra på att analysera stora mängder data och fatta beslut har hög status på arbetsmarknaden i dag. Ett budskap till dessa från framtidens datorer är att de kommer att stå sig slätt mot AI och får söka sig nya arbetsuppgifter.
Om man förutsätter att inte robotar tar över helt och utplånar mänskligheten (se gårdagens ledarsida) står två scenarier emot varandra: att i princip inga jobb försvinner eller att hälften av jobben raderas ut. Det första är nog önsketänkande medan det andra är en övertolkning av linjära samband. AI är varken en entydig eller en ensam process under kommande decennier. Det är ingen vild gissning att sanningen hamnar någonstans mitt emellan dessa båda ytterligheter.