Aborträttens existens är en ständigt aktuell fråga. Den 30 december blev Argentina ett av få länder i Latinamerika där abort är lagligt. Lagen trädde i kraft förra söndagen (NBC News 24/1). Beslutet har föranletts av decennier av arbete från aborträttsgrupper, som fick brett stöd först när de började kartlägga hur många som dog varje år till följd av osäkra och olagliga aborter. Dessutom sitter minst 1500 personer i fängelse eller häkte i Argentina till följd av olagliga aborter, som nu ska friges (The Guardian 14/1).
Beslutet att öka möjligheterna till självbestämmande genom lagliga aborter påverkar även resten av regionen. Stödet för att avkriminalisera abort har ökat kraftigt i Mexiko under 2020, från 29 procent till 48 procent. I Honduras däremot har rädslan över att abort ska bli lagligt lett till att parlamentet röstat fram en regel som gör det svårare att ändra landets förbud mot abort. Minst 96 av 128 ledamöter måste numera rösta för en ändring av abortförbudet för att den ska gå igenom (DN 25/1).
I Europa har det också blivit svårare att göra abort. I Polen har konstitutionsdomstolen nyligen drivit igenom att abort av foster med skador ska förbjudas. Förbudet mot abort blir därmed nästintill heltäckande, endast om graviditeten är en följd av våldtäkt, incest eller om den gravidas liv är i fara är abort ett alternativ. Detta trots att 69 procent är för aborträtten och motståndet mot lagen har lett till stora demonstrationer i varje steg av processen. Men natten till torsdag publicerade regeringen beslutet, vilket betyder att förbudet nu är lagligt bindande (DN 28/1).
Även i Sverige har aborträtten tagit plats i nyhetsflödet senaste veckan. Det har då främst handlat om att KD-kvinnors ordförande, Sarah Havneraas, som också sitter i partistyrelsen, har en bakgrund i flera antiabortorganisationer. Hon har bland annat varit styrelseledamot i organisationen Människovärde fram till våren 2019 och aktiv i Provita och Ja till livets ungdomsorganisation Älska livet. Havneraas själv menar att hennes engagemang har handlat om att hjälpa unga mammor och att hon står bakom svensk lagstiftning. Det måste betraktas som ett svagt försvar av aborträtten, eftersom KD:s mål rimligtvis är att få inflytande över just svensk lagstiftning (DN 25/1).
Men att Kristdemokraterna saknar ett trovärdigt försvar för aborträtten är inte något nytt.
Det är synd. Kanske framför allt för deras egen skull. Stödet för aborträtten är nämligen högt i Sverige. 80 procent av befolkningen anser att inskränka aborträtten är ett ganska eller mycket dåligt förslag (SOM-institutet 2020). Det är lätt att betrakta aborträtten som en icke-fråga i Sverige, och därmed lätt att ta den för given. Men det är ett misstag. Det var inte så länge sedan som abort var olagligt i Sverige. Under 60-talet åkte svenskar till Polen för att göra ingreppet. Det kan gå fort för även grundläggande rättigheter att inskränkas.
Därför räcker det inte att vara “för svensk lagstiftning”, utan det är viktigt att kunna formulera varför aborträtten är viktig att värna.
I Sverige finns det ingen överhängande risk för inskränkningar av aborträtten. Men händelserna runtom i världen visar att aborträtten ändå inte kan tas för given på lång sikt. Detta trots att det både räddar liv och ökar kvinnors livsval.
Beslutet att göra eller inte göra en abort är givetvis ett beslut som är förenat med etiska överväganden, men det är i regel bra att överlåta etiska beslut om ens egna kropp, liv och hälsa till individerna själva. Det är inte något som står i motsättning till kristdemokratisk ideologi. Kristdemokraterna skulle därför göra rätt i att försöka formulera ett försvar av aborträtten som är förankrat i deras ideologi, om inte annat för sitt eget väljarstöds skull.