Det är tråkigt att inse att man aldrig kan ta friheter för givna, att kampen om rätten till självbestämmande aldrig kommer att ta slut. Det påminns vi om nu, när rätten till fri abort återigen hotas såväl i Europa som i USA.
Det var inte så länge sedan som “Polenresorna” var ett begrepp i den svenska samhällsdebatten. Under 60-talet reste tusentals svenska kvinnor till Polen för att göra abort. I Sverige på den tiden var rätten till den egna kroppen så kraftigt begränsad att det i praktiken inte kunde betraktas som en rättighet. För att utöva sin rätt fick man lov att resa utomlands.
Nu är rollerna de omvända. Polen har en av Europas mest restriktiva abortlagar, och inom kort väntas det nationalkonservativa regeringspartiet Lag och Rättvisa (PIS) lägga fram ett lagförslag som ytterligare begränsar rätten till abort. Det nya förslaget innebär att abort endast är tillåtet om den gravida har våldtagits, utsatts för incest, eller om hennes liv och hälsa hotas. Polen skulle därigenom få en av världens mest restriktiva abortlagstiftningar, vilket har lett till stora protester i landet.
Och Polen är inte ensamt om hård abortlagstiftning. Varje år dör tusentals kvinnor och flickor i sviterna av osäkra och illegala aborter. I Malta råder ett totalförbud. Detsamma gäller i länder som El Salvador och Nicaragua. Även i USA, som kallas frihetens land, begränsas rätten till abort i flera delstater.
Och det verkar inte gå åt rätt håll. Nyligen skrev president Donald Trump under ett anti-abortdokument tillsammans med bland annat Polen och 30 andra illiberala länder (Forbes 22/10).
I onsdags tillträdde konservativa Amy Coney Barrett som domare i USA:s högsta domstol. Coney Barrett har tidigare uttalat sig negativt om rätten till abort. Visserligen finns det inte folkligt stöd i USA för att förbjuda aborter helt, men det finns stöd för att försvåra för den som vill göra abort. Även om Högsta domstolen inte kommer att utfärda ett förbud, är sannolikheten hög att de kommer att godkänna lagar som kraftigt begränsar abortmöjligheterna.
Varför är den här frågan så viktig? Det finns två grundläggande skäl för rätten till abort. Båda är outsägligt starka.
Det ena är rätten till självbestämmande, att varje människa har rätt att bestämma vad hon ska göra med sin kropp och sitt liv.
Det andra är att abortbegränsningar har förödande konsekvenser. I Polen sker bara 2000 lagliga aborter per år, men enligt kvinnorättsorganisationer i landet genomförs upp till 200 000 aborter antingen olagligen eller utomlands (BBC 24/10). Olagliga aborter är ofta hälsofarliga och dessutom stigmatiserade, vilket kan göra att kvinnan tvekar inför att söka vård vid eventuella komplikationer. Utöver det gynnar det kriminella nätverk när kvinnor tvingas bryta mot lagen för att söka hjälp.
Abortfrågan är alltså viktig därför att abortrestriktioner har tydligt negativa konsekvenser.
Dessutom är rätten till abort en avgörande liberal symbolfråga.
Värnandet om den fria aborten vittnar om en syn på frihet som fokuserar på de ofriheter som människor faktiskt upplever – och inte bara på frihet som ett koncept. Nuförtiden är det relativt ovanligt att förbjuda abort rakt av. I stället inför till exempel Polen och amerikanska delstater så pass många restriktioner att det i praktiken blir omöjligt att utöva sin rätt.
Restriktionerna kan alla motiveras enskilt, men skapar tillsammans en situation där en stor del av befolkningen förnekas sin grundläggande rätt till självbestämmande. Eller, som det stod på ett plakat under demonstrationerna i Polen: “Ni skapar ett helvete för kvinnor” (The Guardian 23/10).