Efter knivattacken mot den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie i fredags kom goda nyheter efter helgen: Han behöver inte längre respiratorvård. Mordförsöket ser ut att ha misslyckats.
Det var för över tre decennier sedan, 1988, som Rushdies roman Satansverserna kom ut. Strax efter publiceringen bannlystes den i Indien och Sydafrika, och det arrangerades massdemonstrationer. I en del protester brändes boken demonstrativt upp. Året efter att romanen hade släppts utfärdade Ayatollah Khomeini en fatwa mot Rushdie. Satansversernas japanske översättare mördades.
Sedan Satansverserna har beslutsfattare i demokratier behövt förhålla sig till islamistiska fatwor mot författare, konstnärer och andra. Ska man få teckna karikatyrer av profeten Mohammed? Ägna sig åt islamkritisk konst och litteratur? Och vad ska det få kosta? När danska Jyllands-Postens publicering av karikatyrer ledde till en stor köpbojkott av danska varor, och till att danska ambassader i flera länder stormades och brändes ner, ville få svenska makthavare ha liknande problem i knät.
Som svar på debatten om de danska karikatyrerna utlyste SD-Kuriren en karikatyrtävling på sin sajt vintern 2006. En karikatyr publicerades - och sajten släcktes. Det visade sig sedan att dåvarande utrikesminister Laila Freivalds (S) - som med anledning av SD-Kurirens publicering skickade ursäktsbrev till flera muslimska regeringar - kände till att Utrikesdepartementet hade kontaktat webbhotellet, företaget Levonline.
Freivalds fick avgå, men är långt ifrån ensam om att ha tagit lätt på yttrandefriheten.
I ett tidigare debattinlägg skrev till exempel journalisten Täppas Fogelberg att han var trött på att betala för konstnären Lars Vilks livvaktsskydd, och att Vilks skulle "stå sitt kast" om han var så puckad som retade upp med sin rondellhund. Som om teckningen och kostnaden för skyddet vore problemet, och inte mordförsöken, attentaten och våldet.
På måndagen rapporterade Sveriges Radio att Polisens bevakning av koranbrännaren Rasmus Paludans valmöten hittills i år har kostat över 43 miljoner kronor. Många har ifrågasatt demonstrationstillstånden, somliga vill även kriminalisera koranbränningar. Men fundamentalister kommer inte nöja sig med enstaka förbud. Att bit för bit ge upp demokratin har också ett pris.
Ett vanligt argument - inte sällan uttalat efter frasen "gärna yttrandefrihet, men.." - är att man åtminstone inte ska få såra och kränka.
Salman Rushdie har svarat bäst på det: "What is freedom of expression? Without the freedom to offend, it ceases to exist."