Det är upplagt för besvikelse nästa torsdag då vårpropositionen lämnas in till riksdagen. Mest besvikelse kommer det att bli på utgiftsområden med stora behov och budgethål, till exempel försvaret. Samt hos stödpartierna C och L som för första gången ska upp till bevis för den omtalade liberala inriktningen. Minst besviken är nog finansminister Magdalena Andersson (S) även om det låter annorlunda.
Det blir ”små förändringar i vårändringsbudgeten som måste finansieras krona för krona”, slog hon fast på måndagen. Inget reformutrymme, alltså. Det säger finansministrar ofta, men det är sällan de kan lägga hela ansvaret på andra partier, i det här fallet M och KD. Skattesatser tillhör inte det som ändras under budgetåret och därför ligger sänkningarna på omkring 20 miljarder kronor vid årsskiftet fast.
Företrädare för Centern och Liberalerna känner nog en deja vu från åren med alliansregeringen. Då var det en moderat finansminister (Anders Borg) som inför varje budget kunde gå in med pennan och stryka, säga att det tyvärr inte fanns några pengar. Det statsfinansiella ramverket, konjunkturen, omvärldsoron. Skälen kunde vara många men slutpunkten blev densamma, reformerna måste bantas eller skjutas upp.
Då satt C och L i alla fall i samma regering och kunde kontinuerligt förhandla om och uppdatera den politiska inriktningen. Man hade egna tjänstemän att mobilisera på ”sina” departement, som hade god inblick i utvecklingen av kostnader och intäkter. Nu har man ett dokument att plocka fram, de 73 punkterna i januariavtalet. I de flesta fall står det varken när eller hur förslagen ska genomföras. Vad händer om det inte finns något reformutrymme i höst heller?
Några av de ”små förändringarna” i vårbudgeten har redan presenterats, som drygt 300 miljoner till arbetsmarknadsåtgärder och lika mycket till kriminalvården. Den första satsningen är något märklig eftersom det är som att sätta plåster på ett blödande köttsår om man avser att återställa Arbetsförmedlingen till alla delar – vilket man alltså inte ska enligt januariavtalet. Pengarna till kriminalvården följer av satsningarna på polisen där det råder samsyn, men det är sannolikt alldeles för lite och måste dessutom paras med att stärka resten av rättskedjan, som domstolarna och åklagarmyndigheten.
Januariavtalet kommer enligt C och L att följas upp noggrant under hela mandatperioden. Det blir viktigt att påpeka vad som i avtalet som inte genomförs och av vilken orsak. Men lika viktigt blir att se vilken övrig politik som inte genomförs med januariavtalet som ursäkt. Det finns en riksdagsmajoritet för att försvarskostnaderna som lyftas till en nivå på två procent av BNP, ett mål som regeringen nu tycks vara på väg att överge.
Risken för att nästa veckas mindre besvikelse följs av betydligt större liberala bakslag längre fram är uppenbar.