Turkiets president Recep Tayyip Erdogan och hans parti AKP har ofta kammat hem valvinster, men i våras förlorades lokalvalen i städer som Istanbul och Ankara. Och röstar folket "fel", får de snällt rösta om.
I veckan meddelande turkiska Högsta valkommissionen att valet i mångmiljonstaden, där sekulära CHP fick borgmästarposten, ska göras om. Officiellt heter det att alla vallokalarbetare inte var offentliganställda, och att vissa dokument med resultat saknade underskrifter. Det är få, om ens en handfull, som köper den förklaringen.
Företrädare för CHP kallar beslutet att ogiltigförklara valresultatet för "ren diktatur". Istanbuls nytillträdde borgmästare från samma parti har kallat det "lömskt".
Förlusten i Istanbul sved extra för AKP. En seger i Istanbul är som att segra i hela Turkiet, som Erdogan själv har sagt. Det är dessutom presidentens hemstad och AKP har haft makten där i ett kvartssekel. Pressfriheten i landet är söndersmulad, författningen har skrivits om och Erdogan har stärkt sitt grepp om staten. I valrörelsen höjde Erdogan tonläget som så många gånger förr: är det inte omvärlden som saboterar för Turkiet, så är det landets minoriteter eller "räntelobbyn".
Ändå gick det inte enligt plan för Erdogan i årets kommunalval. Den skakiga ekonomin är en förklaring. Men den viktigaste är att prokurdiska oppositionspartiet HDP, vars partiledare Selahattin Demirtas och många andra ledande politiker har satts bakom lås och bom, gav stöd till kemalistiska CHP:s kandidater. Och eftersom kurderna är många till antalet, inte minst i Istanbul, gav det effekt. Storstadsliberala väljare och kurder som tidigare har röstat på Erdogan, för att han trots allt sågs som garanten för demokratiska reformer och fred med kurderna, röstar i dag i hög grad på oppositionen.
Redan när valresultatet i Istanbul stod klart krävde Erdogan omval, och hans samarbetspartners - ultranationalisterna i MHP - har också tryckt på. MHP, vars ungdomsorganisation Grå vargarna har en historia av att ha ihjäl vänstersympatisörer och kurder, menar att valförlusten beror på PKK. Det är en välbeprövad metod, att koppla ihop den politiska oppositionen med PKK och på så sätt rättfärdiga avsteg från regelverk och rättsprinciper. Man behöver inte ens vara oppositionell för att riskera stämplas som terroristsupporter, det kan räcka med att vara en vanlig reporter eller akademiker som försöker sköta sitt jobb.
Erdogan behöver MHP:s stöd, vilket oroar kurder såväl i landet som på andra sidan gränsen i Syrien. Utvecklingen oroar också CHP-väljarna, inte minst i storstäderna i väst.
Nyvalet väntas äga rum 23 juni. Erdogan och ultranationalisterna har budskapet klart: rösta rätt, så accepterar vi ditt val.