Efter en turbulent process, där Sabuni först var ensam kandidat för att sedan få rejäl konkurrens, stod hon till slut på scenen med en blombukett. För en månad sedan var det allt annat än klart att det skulle bli som det blev. Många såg Erik Ullenhag som den givna kandidaten. Men så röstades det i partidistrikt efter partidistrikt, och landade på 18 av 21 länsförbund till fördel för Sabuni.
Liberalernas nya partiledare tillhör en ganska speciell politikertyp. Hon väcker känslor, både bland anhängare och motståndare. Att hon lyckats beror till stor del på att hon har tagit strid i frågor, även när det varit impopulärt. När partipiskorna viner är det inte alltid uppskattat att vara den som sticker ut. Sabuni fick lämna integrationsministerposten när Jan Björklund tog över efter Lars Leijonborg.
I Socialdemokraterna har Nalin Pekgul, även hon en politiker som var före sin tid i integrationsfrågan, glidit ifrån politiken. I själva verket borde hon ha en given och framskjuten plats i sitt parti. Det behövs en klok mitten som varken faller in i identitetsvänsterns förnekande av problem eller högerpopulismens generaliserande kollektivism med udden mot minoritetsgrupper. Nu får Sabuni en unik chans att påverka spelplanen i dessa frågor.
I går när hon blev vald var det dock fokus på annat än integration. Den röda tråden i de tal som hölls, både av de andra två som ville bli partiledare och Sabuni själv, var vikten av enighet i partiet. Erik Ullenhag tackade en rad kommunpolitiker, däribland Torkild Strandberg i Landskrona som varit en förespråkare av Nyamko Sabuni till partiledare. Och Sabuni tackade Bengt Westerberg, som sades ha varit en inspirerande partiledare när hon gick med i partiet – men som i partiledarkampen ställde sig på Ullenhags sida. Våra motståndare finns inte i partiet, våra motståndare är de samhällsproblem som skapar ofrihet för människor, som Ullenhag uttryckte det i sitt anförande.
Johan Pehrson skojade i sitt tal om att han fått frågan: ”Hur känns det att ha fått storstryk?”, och under presskonferensen i går eftermiddag skulle det visa sig att han blir ny gruppledare i riksdagen. Pehrson har en lång erfarenhet i partiet, bland annat har han varit just gruppledare en längre period tidigare. Han ”kan” partiet innan och utan. Ny partisekreterare efter Maria Arnholm är Juno Blom, som kom in i riksdagen i höstas och innan dess ledde det nationella kompetensteamet mot hedersförtryck i Östergötland. Ett par nya ögon, ett par gamla, och ett par nygamla. En ny partiledning, inför ett nytt kapitel.
Om Liberalernas kommande politik, och mycket annat, hade den nya L-ledaren ett kort svar till de många journalisterna på plats: vi återkommer.