Lämna en ravioli till grannen också

Läget i Sverige är mycket allvarligt, konstaterade statsminister Stefan Löfven vid en pressträff på onsdagskvällen. Tre ministrar och en polischef försäkrade att de kommer att göra allt i sin makt för att bekämpa coronaviruset. De resurser som behövs ska frigöras för att förstärka vården och berörda myndigheter. Det är bra, men det räcker inte.

Folkhälsomyndigheten är expertmyndigheten som fortlöpande redogör för smittoläget i landet, och som regeringen lutar sig mot i sina beslut, senast med begränsningen av folksamlingar. Myndigheten gör ett bra jobb, men som Sakine Madon konstaterade på gårdagens ledarsida har det brustit i kommunikationen vid några tillfällen. Företrädarna är experter på virus och smitta, folkhälsa, inte på att minimera skadorna av att många agerar på fel sätt.

De psykologiska effekterna av en stor pandemi har skildrats många gånger i film och litteratur. DN Kultur hade en lista på ”pestlitteratur” (2/3) och klassikern Pesten av Albert Camus har fått ett enormt uppsving i försäljningen de senaste veckorna.

En effekt av ett stort smittoutbrott kan vara gradvis minskat förtroende för andra, att man kommer närmare sig själv, mån att ta hand om sitt. Rika människor barrikaderar sig i sina fort, medan halvrika får en instinktiv lust att åka till sommarstugan och stänga in sig. Övriga som blir kvar smyger mellan hemmet och affären och betraktar sina medmänniskor. Är han där smittad eller kanske bara främmande i största allmänhet?

Det är inte så i dag, men det ligger i farans riktning. Liksom insikten att resurserna är ändliga när samhället släcker ned. Bara fem burkar ravioli på butikshyllan? Jag tar alla fem medan grannen som kom efter blev utan.

Det finns ingen anledning att bunkra, det leder bara till ökad oro enligt MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB rymmer det psykologiska försvaret i Sverige. Den 16/8 2018 beslutade regeringen att utreda en helt ny myndighet för psykologiskt försvar, direkt under regeringskansliet. Uppdraget förlängdes i fjol och ska redovisas om drygt två månader, 31 maj.

Kanske hade det hjälpt om den nya myndigheten varit på plats och fungerat, kanske inte. Man kan i alla fall konstatera att varken Löfven, MSB-direktören Dan Eliasson eller statsepidemiologen Anders Tegnell är några psykologer ut i fingerspetsarna. De kan vara bra på annat, men inte just till att hålla i händerna när det blåser. 

Svenskarna får lita på experterna, och på sitt eget omdöme. Det är ingen film, det är verklighet och alla sitter i samma situation.