Förra veckan gjorde 80 000 personer högskoleprovet – ett prov som har blivit allt viktigare för antagningen till högre utbildning. Betygsinflationen är ett skäl. Det funkar såhär. Dagens gymnasier kan delas upp i två grupper. I den första delas höga betyg ut för generöst. För skolan är det verksamhetsidén. Kan elever lockas till skolan med höga betyg så får skolan ökade anslag. Elever belönas med en fribiljett till åtråvärda utbildningar.
Visserligen blir det en del problem när dessa studenter ska klara de program som de kommer in på utan adekvata kunskaper. Men det löser sig. Det räcker med att typ tre studenter säger att studietakten är för hög så går hela organisationen upp i stabsläge. Så sänks kunskapskraven på utbildningar - lite i taget, år efter år.
Den andra kallar eleverna ”pluggskolor.” De drivs av rektorer och lärare som gör sitt bästa för upprätthålla kunskapskrav. Men kruxet för eleverna där är att det är mycket svårare att erhålla de höga betyg som så generöst delas ut i skolorna som driver på betygsinflationen. För många av de eleverna ses högskoleprovet som den enda räddningen. Redan under gymnasietiden börjar de ta kurser, träna med appar, och framför allt tar de högskoleprovet – om och om igen tills de eventuellt tar sig in på den utbildning de siktar på. Men många begåvningar tvingas ge upp för att de inte klarade konkurrensen mot betygsinflationseleverna.
Ett dilemma här är att högskoleprovet inte mäter många egenskaper som är viktiga för att förstå hur bildad en student kan vara som söker en utbildning. Provet mäter kunskaper i matematik och vissa språkfärdigheter. Det är viktiga kunskaper. Men kunskaper i filosofi, litteratur, historia, andra språk än svenska och engelska, och samhällskunskap mäts inte – trots att sådana ämneskunskaper kan vara oerhört viktiga för lämpligheten att studera vidare.
Ett sannolikt skäl till att det blivit så är en kunskapsrelativism som präglat undervisningen under lång tid har gjort att nästan allt annat än språk- och mattekunskaper betraktas som hopplösa att mäta. Barnen lär sig ju mestadels ”historiebruk” i dag. Inte historia.
Ytterligare en oönskad effekt av detta är att eleverna som hårdpluggar till högskoleprovet i princip får träna på sådant som AI idag är bättre på än människor. Så vi sänker kunskapskraven till högre utbildning. Vi slänger bort kunskaper som gör oss till mänskliga människor. Och det de unga drillas i är att försöka härma maskinernas snäva form av intelligens. Tokigt va?