Två års pandemi-kris var på god väg att tona ut – så uppstår en ny krissituation som på många sätt framstår som ännu mer hotfull än pandemin. Det ryska anfallet på Ukraina har berört oss alla. Hemma plockar vi fram broschyren Om krisen eller kriget kommer och ser över vår egen privata beredskap.
På samhällsnivå sker detsamma, om än i en annan skala. Lokalt övar kommun och region och ser över beredskapen. Tillgången till skyddsrum är inte längre en fråga som det går att rycka på axlarna åt. En konsekvens av pandemin är insikten att vad som helst kan hända här, även i Sverige och även i Uppsala.
Pandemin har visat att vi varit förvånansvärt bra på att anpassa oss till nya oväntade situationer och att vi också förmått ändra beteenden när det varit nödvändigt. Det har inte alltid gått utan gnissel, men det har ändå gått.
Anpassningsförmågan under pandemin har handlat om nuet, den omedelbara belägenheten.
Kriget i Ukraina medför andra sorters förändringar, som är inriktade på framtiden. Ta till exempel höjningen av råoljepriset som höjt priserna på bensin och diesel till de högsta nivåerna någonsin. När detta skrivs har höjningen stannat av men ingen vet hur utvecklingen blir i längden. Generellt måste vi räkna med höga drivmedelskostnader framöver.
För Uppsala får detta sannolikt konsekvenser för våra resvanor. Många föredrar den egna bilen framför kollektivtrafik, men när bilen blir dyrare och dyrare kanske fler inser det lönsamma i att välja bussen.
Detta kan påverka handeln i Uppsala som just nu är under stark omvandling. Kanske kommer det att kännas mindre lockande att ta en dyr biltur till externvarhusen och att ta bussen dit känns ovant. Helt oväntat kan handeln i innerstaden åter bli mer attraktiv.
Det betyder att stadsplanerarna kan få en extra skjuts i arbetet med att utforma en så uthållig stadsmiljö som möjligt. Att ha vidsträckta ytterområden (på Sveriges bästa åkerjordar dessutom) med enorma köphangarer dit kunderna förutsätts ta sig med bil, är inte exempel på uthålligt stadsbyggande.
Om den externa varuhandeln varit mera koncentrerad, som fallet är i Gränbystaden, hade det varit lättare att handla utan bil. Nu är det inte realistiskt att förvänta sig att den huvudsakliga kundkretsen ska förflytta sig mellan på externvaruhusen i Uppsalas nordöstra och södra delar med buss. Det är bilen som gäller. Att kompensera med tätare turer och mer förgrenat bussnät är knappast realistiskt i dag.
Så Uppsalaborna kanske återvänder till innerstadens handel.