Några fakta om kriget i Ukraina är odiskutabla. Ryssland startade ett oprovocerat anfallskrig och den snabba framgång man räknat med uteblev. Inte heller hade man insett att Nato och EU skulle reagera så kraftfullt eller att Finland och Sverige omgående skulle ansöka om medlemskap i Nato.
Upprördheten i väst är berättigad och när Putin förnekar att kriget ens är ett krig och lägger all skuld på Nato medför detta att vår nyhetsförmedling bygger på ukrainska källor och på rapporter från journalister i Ukraina. Vi kan urskilja några dominerande teman: Den ryska krigsmakten är inkompetent, har lidit oerhörda förluster och begår handlingar mot civilbefolkningen som är krigsförbrytelser.
Inget av detta kan betvivlas. Men vi bör förstå att våra bilder från stridslinjerna är just de som den ukrainska regeringen vill förmedla. Dess syften är två - att skapa sympati och att öka stödet utifrån, främst med vapen. Denna ström av underrättelser får oss att hoppas att vårt stöd leder till att Ukraina så småningom står som segrare. Men det innebär att vi även för närvarande tycks tro att Ryssland är oförmöget att förändra strategi och taktik, påverka politiskt stöd i omvärlden och omskapa sin militära kapacitet. Det vore ett allvarligt fel att underskatta ryssarnas förmåga att tänka om och lära av misstagen. Själva måste vi se att vi är djupt inblandade i ett verkligt krig som påverkar vår framtid, men ännu till en kostnad som är obetydlig jämfört med Ukrainas uppoffringar. Den kostnaden kommer att öka och ingen vet om och när tillvaron åter blir ”normal”. Ryssland kommer inte att acceptera ett nederlag. Putin och hans närmaste krets vet att då är de förlorade. Därför är det troligt att landet redan har inlett en förändring av krigsmakten som säkert tar lång tid att genomföra, även om trycket är hårt. En del är nog omöjligt att förbättra, som t.ex. ledarskapskulturen i armén.
Det ser ut som att man ställer in sig på en långvarig konflikt och möter sanktioner med en ekonomisk omorientering bort från Europa med uppoffringar som ur ett ryskt historiskt perspektiv ses som möjliga att uthärda. Det ingen liten sak att ställa om ett ryskt samhälle med en medelklass som turistar i Europa och med en ung IT-generation. Vi bör vara klokt återhållsamma med att underlätta för Putin att mentalt flytta Uralbergen till Östersjön. Det vi tar avstånd från kan inte vara Dostojevskij, Gogol, Tjechov, Majakovskij, Jevtusjenko, Akhmatova, Sacharov, Plisetskaja eller Sjostakovitj och Stravinskij. Bara Vladimir Putin. Och hela hans regim.