I en krönika i tidningen Fokus läxar Thomas Idergard, katolsk präst och jesuit från Newmaninstitutet i Uppsala, upp kultur- och fritidsnämnden i Östhammars kommun (3/10). Han ifrågasätter att "en helt enig" nämnd inte beviljade föreningsbidrag, lokalt aktivitetsstöd, till Furuhöjdskyrkans ungdomsförening.
Den som läser Idergards inlägg ges intrycket att några oschysta beslutsfattare diskriminerar församlingen i Alunda. Han skriver att politikerna har försökt "värna renlärigheten i kommunen", trots att "en klassisk kristen syn på frågor om kön, sexualitet och äktenskap" knappast är några "hot news".
Men var det riktigt så enkelt?
Kyrkan hamnade i blåsväder efter att dess pastor och föreståndare Lukas Ternborg tidigare i år höll en predikan som lades ut på YouTube.
I slutet av predikan riktade pastorn ett budskap till konfirmanderna i publiken. Han sade att de kommer att höra något "helt annat i skolan", att folk förs bakom ljuset, men att Bibeln är tydlig om att det finns man och kvinna.
Pastorn fortsatte med att det också är tydligt i Bibeln att äktenskapet är mellan en man och en kvinna, och att man måste stå emot alla "lögner" som matas ut om kön och sexualitet. Med Guds ord är det möjligt, var pastorns budskap.
Till P4 sade kyrkans ordförande att man står bakom pastorns ord. Det som uttrycktes är alltså vad Furuhöjdskyrkan anser om homosexuella äktenskap och transsexualitet.
Det är fullt tillåtet att tycka och tänka så, och att föra fram det budskapet. Religiösa församlingar, och deras föreningar, behöver inte applådera Pride eller viga homosexuella. Men måste kommuner dela ut föreningsstöd till allt och alla?
Janne Holmberg, ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Östhammar, är till vardags bilförsäljare. Men efter några försök når jag honom på telefon.
Han berättar att man i nämnden har följt den riktlinje som kommunfullmäktige fattat, att alla människor ska behandlas lika och inte diskrimineras. Vi lägger oss inte i vad folk tror och tycker, men det är inte självklart att få bidrag, säger Holmberg.
Skulle ni behandla en muslimsk, judisk eller annan församling eller förening annorlunda, frågar jag.
Nej självklart inte, svarar M-politikern, och lägger till att ”det spelar ingen som helst roll vad det är för tro eller förening”.
Thomas Idergard och andra kritiker framställer det ändå som att Östhammars-politikerna skulle kräva att alla ska vara liberaler. Idergard understryker att det minsann varken är "liberalt eller demokratiskt". Som om det skulle ha ställts ett bisarrt krav på att kristna måste vara liberaler.
Liknande tongångar hördes i somras när Svenska Evangeliska Alliansen hävdade att dessa lokalpolitiker hotade religions- och yttrandefriheten. Man anklagade dem för att svinga med "politiska pekpinnar", agera "teologisk smakdomare" och göra sig skyldiga till "en otillbörlig diskriminering av en religiös minoritet". Den kristna organisationen lyfte till och med ärendet till FN.
Även Furuhöjdskyrkan har överklagat kultur- och fritidsnämndens beslut.
Så blandas religionsfriheten ihop med rätten att få bidrag.
Diskriminering hade det varit om Furuhöjdskyrkan fick bidrag indragna medan andra aktörer – vars företrädare agiterade på samma sätt – ändå fick det. Så är det inte. Kyrkan har behandlats som vilken aktör som helst.
De enda som diskriminerats i sammanhanget är dem som kyrkan har pekat finger åt.