Vi fortsätter att övervaka situationen noga, sade Natos generalsekreterare Mark Rutte, syftande på det faktum att flera tusen soldater från Nordkorea befinner sig i Ryssland, på väg till eller redan vid fronten i kriget mot Ukraina. Det är en illustration av utvecklingen i detta krig. Ryssland tar initiativet. Västländerna avvaktar, funderar, positionerar sig, övervakar situationen.

Det är det här som gör att Ryssland, trots att det befinner sig i underläge gentemot väst i fråga om resurser, inte bara fortsätter kriget utan gör framsteg på flera frontavsnitt. Beslutsfattarna i väst har helt enkelt väldigt svårt att få ändan ur. De är långsamma, obeslutsamma och gör sällan något som stökar till Moskvas planer.

Nordkoreas stöd till Ryssland har varit direkt avgörande. Utan den stora mängden nordkoreanska artillerigranater hade Rysslands armé inte kunnat hävda sig på slagfältet. Den senaste injektionen av nordkoreanska soldater sker för att hantera de enorma ryska förlusterna och för att skjuta upp en impopulär rysk mobilisering. Stödet förutsätter att Kim Jong Un får något i utbyte – pengar, kunskap, militär teknologi – vilket är dåliga nyheter för säkerheten inte bara i Europa utan även i Stillahavsregionen.

Hade det gått att undvika? Självklart, genom att påskynda Ukrainas seger. För det första hade väst kunnat förse Ukraina med alla slags konventionella vapen, snabbare och i större antal, på en nivå som Rysslands ekonomi inte kunnat matcha. För det andra borde västländerna ha tillåtit Ukraina att använda vapnen i enlighet med internationell rätt, utan påhittade och godtyckliga restriktioner om vad ukrainska armén får skjuta på.

För det tredje hade väst vunnit på att hålla Ryssland i osäkerhet om de egna avsikterna, exempelvis i fråga om sändning av västsoldater till Ukraina. Osäkerhet kostar inget för den som skapar den, men en hel del för motståndaren som tvingas ta med den i sina kalkyler. När USA:s president Joe Biden på ett tidigt stadium uteslöt amerikansk trupp tog han i stället bort viktig osäkerhet för Vladimir Putin. Den ryske diktatorns krigsplanering blev enklare och billigare.

Men även om Ukraina har förlorat mycket värdefull tid och många liv så är det inte för sent för ett skifte. Väst kan öka stödet – om inte med försvarsmateriel så med pengar – ta bort restriktionerna om vapenanvändning och besluta om ett mer aktivt eget deltagande i kriget, exempelvis genom att aktivera det egna luftförsvaret över västra Ukraina.

Det viktiga är att agera, ge ett handfast svar på den nordkoreanska fasen i aggressionen. Inte bara ”övervaka situationen”.