Det är lätt att förstå varför blivande landskapsarkitekter vid lantbruksuniversitetet SLU i Uppsala gärna gör examensarbeten om S:t Eriks torg i Uppsala. Få platser i Uppsala är mer försummade än detta torg som ligger mitt i hjärtat av staden, i skuggan av Domkyrkan, Saluhallen, Upplandsmuseet och andra historiska byggnader. Torget skulle kunna vara stadens vackra finrum men så är det inte. Det är fyllt med plåt i form av parkerade bilar som fyller torgets yta. Skämmigt är bara förnamnet.
Ointresset hos kommunen för att ge torget en ny gestaltning som harmonierar med omgivningen måste förvåna besökare utifrån. På kommunens hemsida www.uppsala.se är det torgets laddstolpar som presenteras som det viktiga. Sorgligare är att Uppsalaborna själva inte reagerar mot att en av stadens mäktigaste miljöer degraderats till bilparkering. Förmodligen har kommuninvånarna helt enkelt vant sig vid att bilen är det viktigaste på torget.
Men – ska man vara helt rättvis är kommunen inte alldeles ointresserad av torgets utformning. När masterstudenter vid landskapsarkitektutbildningen på SLU lämnat olika förslag till omdaning av torget ställdes nyligen dessa förslag ut i kommunens så kallade Uppsalarum. Och på Kulturnatten tillåts torget fyllas av annat än bilar, som allt från balettdansande grävskopor från Skrotcentralen till musikframträdanden och poesiuppläsningar. Ett år hölls till och med en julmarknad på torget. Det tråkiga är att de nämnda exemplen bara är enstaka händelser utan sammanhang.
När det gäller Stora torget har också mycket krut lagts på utformningen. De senaste åren har bussarna flyttats bort därifrån och en genomgripande omdaning av detta Uppsalas centrum har skett. Gott så, men det är dags att också uppdatera övriga torg.
Uppsala har gjort försök till någon sorts torgstrategi. För åtta år sedan, 2015, lades innerstadsstrategin Stadsliv i mänsklig skala fram. Där görs en genomgång av många av stadens torg. Slående är att de flesta torgen erbjuder bilparkeringar men i nämnda strategiska dokument föreslås nedprioritering av bilutrymmet, inte något mer.
En ofrånkomlig reaktion på detta är att biliststaden Uppsala fortsätter att blomstra. Trots att kommunpolitikerna hävdar att gående prioriteras främst, därefter cyklister och kollektivtrafiken och bilen sist gäller motsatsen. Bilen tillåts regera inte bara stadens gator utan också dess torg. Varför ska bilar stå parkerade i stadens finrum? Varför är utrymme för bilar viktigare än utrymme för människor?