Inom samhällsvetenskaplig forskning är det populärt att använda experimentmetoder som går ut på att avslöja offentliganställdas, arbetsgivares, politikers och medborgares ”verkliga” åsikter i känsliga frågor. För vi vet att i vanliga enkätundersökningar lämnar den som svarar på frågorna ofta svar som intervjuaren kan antas vilja höra.
Många litar dessutom inte på löften om anonymitet. Forskare, som vill väl, tar därför andra vägar för att påvisa fördomar och diskriminering. En är att skicka ut falska brev till ett stort antal mottagare där detaljer om avsändaren får variera. Utländskt klingande namn kan varvas med typiskt svenska avsändarnamn för att se om det påverkar svarstid eller hur mottagaren formulerar sig.
Emellertid har metoden kritiserats. Mottagarnas svar är inte lättolkade. Ett kortfattat svar kan inte alltid tolkas som xenofobi. En annan kritik är att metoden bryter mot Nürnbergkodexen från 1947 som säger att forskning kräver informerat samtycke från dem som studeras – en princip som har stöd i regeringsformen. En tredje är att forskarna missbrukar andras arbetstid.
Även om ett e-postbrev bara tar minuter att besvara så blir effekten stor när tusentals brev skickas ut i varje studie. En fjärde invändning handlar om att en upprepad tillämpning av metoder med dolda syften underminerar förtroendet för forskarsamfundet. Och metoden kan också leda till oanade sidoeffekter.
Häromdagen fick jag ett brev av det slag som brukar användas i brevexperiment. Eftersom jag inte vill stämplas som ”fördomsfull” så tryckte jag raskt iväg ett svar. Det skulle jag inte ha gjort. Brevet var nämligen ett fall av ”phishing”. Nätfiske. Brev som skickas ut av kriminella och där ett svar (oavsett vad man svarar) gör att man kan lämna ifrån sig lösenord till datorn, kreditkortsnummer, skostorlek, och en tydlig indikator om ens IQ-nivå.
Det var ju tråkigt. Men här kan vi ändå lära oss något om hur olika varianter av symbios uppstår. Om vi alla litar på varandra så kan det gynna alla. Bryter någon mot tillitsreglerna så kan det till en början leda till en parts fördel som inte är till någon annans nämnvärda nackdel. Som när bara ett enstaka experiment av ovan nämnda slag genomförs.
Men sprider sig tillitsbrotten så leder det till parasitism (det är också symbios) och då av flera olika skäl. En organism försöker lista ut en annans motiv, men blir då lurad av en tredje. Då har vi skapat det slags symbios som till exempel fästingar livnär sig på. Det var ju också tråkigt.