I tisdags skulle statsminister Ulf Kristersson och finansminister Elisabeth Svantesson tala och svara på frågor vid ett möte som hölls på Pusterviksteatern i Göteborg. Precis det som statsvetare ofta säger är vad demokratin behöver, en direkt dialog mellan politiker och medborgare. Men det var inte vad delar av publiken ville ha.
När statsministern fördömde terroristorganisationen Hamas så möttes han av burop och talkörer som skrek att han gav stöd till folkmord. Situationen urartade, polisen fick föra bort åtta personer och mötet avbröts (Expressen, 23/11). Aktionen var välorganiserad. Det fanns inget tillstånd för att demonstrera så deltagare hade i förväg uppmanats att bara kommunicera via sms (DN, 22/11).
Vänsterpartiets Kristofer Lundberg deltog utanför lokalen. Han har nyligen uppmärksammats för en ”dikt” om hyllar hämnd och martyrskap (GP, 7/11). Efter Pusterviksmötet gjorde Annika Strandhäll, riksdagsledamot och S-kvinnors förbundsordförande, ett uppmärksammat uttalande på X: ”Att svenskar uttrycker sitt missnöje med dålig politik och miserabla politiker som ger fri lejd åt fascister är ett sundhetstecken” (Expressen, 2023-11-22).
Ett tankeexperiment: Vad hade hänt om medlemmar från Nordiska Motståndsrörelsen betett sig liknande mot Magdalena Andersson när hon var statsminister? Om hon fördömt högerextrema terrorister och publiken reagerat så att mötet fått avbrytas? Vilka reaktioner skulle ha väckts bland vänsterpolitiker om någon från SD hade kommenterat det hela med ”Sorry, det kallas demokrati och yttrandefrihet” (SvD, 20/11). En sådan händelse skulle förhoppningsvis ha fördömts. Så varför inte sätta ner foten mot dem som saboterade mötet i Göteborg?
Konflikten Israel-Palestina är mycket komplicerad. Men två företeelser är i sammanhanget ovedersägliga. Attacken mot Israel den 7 oktober genomfördes av terrororganisationen Hamas. Protesterna som följde efter attacken, även innan Israel inlett sin motoffensiv, har i Sverige och flera andra delar av världen innehållit betydande inslag av antisemitism och krav på att staten Israel ska utplånas.
Mot den bakgrunden är det viktigt för den som säger sig främst vilja värna om demokratin att agera någorlunda konsekvent. Särskilt om man i andra sammanhang går så långt som att hävda att till exempel Moderaterna i Sverige styr som Orbán i Ungern och kan liknas vid fascister. Då måste det väl rimligtvis gå att reagera annorlunda när Hamas hyllas och antisemitismen i Sverige sprider sig? Annars kan ju ställningstaganden mot högerextremism och för demokratin mest tolkas som politisk opportunism där andras lidanden används som slagträ.