I mitten på 1970-talet kom ett album från den engelska gruppen Supertramp, mer legendariskt för sitt omslag än sin musik. En kille solar under ett knallgult parasoll, omgiven av fabriksskorstenar. Titel: ”Crisis? What Crisis?”
Ett halvsekel senare är det så man känner sig i Sverige. Dagliga rapporter om kriser – klimatet, kriget, skjutningarna, energin, ekonomin – medan svensken i gemen lever gott. Bortsett från något dyrare el och snacks har inte mycket hänt under parasollet.
Vintern riskerar dock att bli jobbigare. Innan oron i omvärlden drabbar oss på allvar gäller det att ladda med positivt tänkande. Allt som är bra med Sverige har ju kommit ur kriser.
I min nya bok ”Hur vi levde” prövar jag denna optimistiska historieskrivning. Om de blågula framstegen har fötts ur motgångar så hamnar dagens problem i ett annat ljus.
Sveriges största trauma genom tiderna blev nationens största klipp. Undergången för stormaktsväldet – fullbordad med förlusten av Finland 1809 – gav Sverige den avlånga geografi som säkrade två hundra års fred. Vi slapp att dras in i världskrigen och kunde satsa på handel och välfärd.
Karl XII hade varit förvånad.
När Sverige äntligen kommit över förlusten av den östra rikshalvan väntade nästa smäll för självbilden: utvandringen till Amerika. Hela 1,5 miljoner svenskar hade fått nog av magra jordar och överhetens förtryck.
Där kan man tala om migrationskris. Men Sverige svarade med utbildning, järnvägar, industri. Det gick så enastående bra att utvandrarlandet med tiden blev ett invandrarland.
Vägen har dock aldrig varit spikrak. Efter ett politiskt instabilt 1920-tal kom den stora depressionen. Då andra europeiska länder störtades i fascismens eller kommunismens svarta hål valde Sverige socialdemokraten Per-Albin Hansson, på löftet om folkhemmet.
Samspelet mellan välfärdsstaten och industrikapitalismen är en framgångssaga som hela världen avundas oss. Men det kommer ju alltid nya kriser, som 1970-talets stagnation och 1990-talets sprickande bubblor.
Hur hanterade Sverige dem? Genom att låta nationalekonomen Assar Lindbeck lista ett reformprogram på 113 punkter, och sedan genomföra det. Oberoende riksbank, EU-medlemskap, finanspolitiskt regelverk, robust pensionssystem …
Medan länder som Turkiet plågas av pervers inflation, länder som Italien och Japan dignar under pervers statsskuld, går vi in i lågkonjunkturen med urstarka finanser. Tacka tidigare generationer av politiker för det, och se till att vi inte slösar bort den här krisen heller.