NÄgra mÄnader in i mandatperioden Àr förtroendet för regeringen kört i botten. I DN/Ipsos decembermÀtning uppger bara 17 procent av de tillfrÄgade att regeringen gör ett bra jobb. Och nÀstan hÀlften (49 procent) anser att regeringen gör ett dÄligt jobb. Onekligen rejÀl uppförsbacke för Kristerssons minoritetsministÀr.
Den gĂ€ngse analysen Ă€r att det Ă€r de upplevda âlöftesbrottenâ som ligger bakom krĂ€ftgĂ„ngen. I valrörelsen tĂ€vlade Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna om att utlova sĂ„ generösa bensin- och dieselskattesĂ€nkningar som möjligt. Ăven om partiernas tanke, om man vĂ€ljer att tolka deras agerande positivt, kanske hela tiden handlade om den samlade prissĂ€nkningen, reduktionsplikt inkluderad, spelar det mindre roll.
Det vÀljarna uppfattade var 5 till 10 kronor lÀgre literpris vid ett maktskifte. Vad de fick var 40 öre frÄn Ärsskiftet och kanske en ytterligare en sÀnkning om ytterligare ett drygt Är om och nÀr reduktionsplikten justeras.
Samma sak gÀller för det utlovade elprisstödet. Det skulle vara pÄ plats 1 november. Och det skulle vara generöst. Moderaterna var hÀr lite svÀvande om den exakta utformningen, medan Kristdemokraterna dundrade pÄ om ett högkostnadsskydd av norsk modell, som skulle ha belastat statsbudgeten med enorma belopp. I stÀllet blev det en mer modest kompensation, som förhoppningsvis kommer att betalas ut nÄgon gÄng i början av 2023.
Det finns en annan anledning till missnöjet bland borgerliga vÀljare. Ett missnöje som handlar om mycket mer Àn brutna vallöften och som ocksÄ kommer att ta betydligt lÀngre tid att Àndra, om det alls Àr möjligt.
Visst Àr det sÄ att de borgerliga vÀljarna mer Àn nÄgot annat önskade sig ett maktskifte. Den föregÄende mandatperiodens olika socialdemokratiskt ledda regeringar har upplevts regera pÄ lÄnad tid. Vad hade egentligen hÀnt om de forna allianspartierna blivit större Àn de rödgröna partierna 2018? Det var ju sÄ nÀra.
Men för mÄnga borgerliga liberala vÀljare var det nog egentligen en alliansregering man ville se ta över. Och Àven om den nuvarande regeringen med sitt stödparti Sverigedemokraterna lutar betydligt mer Ät det konservativa hÄllet Àn vad Reinfeldts regeringar gjorde, satte nog mÄnga borgerliga vÀljare (felaktigt) likhetstecken mellan dagens borgerliga konstellation och alliansen, nÀr de röstade.
De förvÀntade sig helt enkelt nÄgonting som de aldrig kommer att fÄ av den sittande regeringen. De liberala, borgerliga vÀljare som lade sin röst pÄ Moderaterna och Liberalerna hoppades pÄ en mittenorienterad regering, med rimliga skattesÀnkningar, fokus pÄ grön omstÀllning och marknadsliberala reformer.
I stÀllet fick de en klart konservativ regering, som visserligen satsar pÄ försvar och rÀttsvÀsende, men vars reformagenda i bÀsta fall helt saknas, i vÀrsta fall verkar vara orkestrerad av Sverigedemokraterna inom vissa omrÄden.
Med undantag för en sÀnkning av bensin- och dieselskatten och en höjd brytpunkt för nÀr man betalar statlig skatt (detta en följd av en höjning av prisbasbeloppet) blir det inga skattesÀnkningar vid Ärsskiftet. DÀremot höjs bÄde alkohol- och tobaksskatten, och Àven energiskatten justeras upp pÄ grund av inflationen. Och i stÀllet för lagom pragmatiska, men uppskattade reformer för den breda medelklassen fÄr vÀljarna nÄgonting annat: ett offentligt belöningssystem med ordensutmÀrkelser inom de kungliga riddarordnarna ska införas.
De forna alliansvÀljarna önsketÀnkte om jobbskatteavdrag, men fick riddarordnar. Inte konstigt att de Àr besvikna.