Dagens ungdom. Aldrig kan de bete sig vettigt och göra som man ska. Det kunde förresten inte gårdagens ungdom heller. Eller de som var unga före dem. För varje generation som når tonåren finns det vuxna som glömt hur det är att vara ung, som anser att unga bör veta hut.
Det bör unga kanske också göra. Att vara ung är inte detsamma som att leva under en sten och sakna respekt och förståelse för när man stör eller förstör. En normalbegåvad (vilket de flesta är) ung människa bör inte ha några problem med att uppföra sig som folk.
Trots detta krockar generationerna gång på gång. Som nu i Knivsta, där epa-trafiken vid Ängby park får många att se rött. En mamma beklagar sig i UNT över epornas sladdande och påtalar att barn brukar stå och vänta på skolbussen i närheten av platsen. En annan har skrivit till kommunen och beklagat sig över att nattsömnen blir störd av motorer och skrikande däck och efterfrågar farthinder, övervakningskameror och bommar på lämpliga (eller snarare olämpliga) ställen. Ytterligare någon funderar på att flytta.
Både de vuxna och ungdomarna är missnöjda över att kommunen inte agerar. Över att det inte finns någon lokaaaaaal (som det heter i en klassisk Lorry-sketch med Lena Endre och Johan Ulveson). Någonstans där de unga inte är i vägen, där de kan vara och umgås, mecka med sina epor och bara umgås.
Frågan är varför det alltid är kommunen som ska lösa alla konflikter och fixa ställen att vara på? Är det verkligen så svårt för alla dem som stör sig på ungdomarna att gå ut och prata med epa-gängen och försöka komma överens om hur man på bästa sätt visar respekt och har överseende från båda håll? Och är det verkligen så svårt för ungdomarna att inte sladda omkring när folk har gått och lagt sig?
Nu är det ju faktiskt så att det i det svenska samhället finns människor i alla möjliga olika åldrar och med olika intressen. Vi måste alla försöka samexistera så gott det går. Det borde gå att göra även utan hjälp från offentlig sektor. Att gny efter en lokaaaaaaal är bara ovärdigt. Särskilt som få unga på väg ut i vuxenlivet faktiskt är sugna på att tillbringa tid i lokaler som övervakas av kommunanställda.
Det finns ju också goda exempel på alternativ. Även i Knivsta. Föräldern Sandra Ekwall-Öhlin har engagerat sig för de motorburna ungdomarna och ordnat epa-träffar i Odensala bygdegård som lockat många. Fler vuxna borde kunna göra på liknande sätt. Rimligtvis finns det också någon i kommunen som har en lada eller ett garage som man kan upplåta åt ungdomarna mot att de lovar att sköta sig och hjälper till att röja upp och fixa i ordning?
Så sluta upp med det eviga gnället. På unga människor, fritidssysselsättningar och på kommunen. Vi lever i en tid då behoven är stora och de kommunala kassakistorna allt oftare sinar. När det måste prioriteras är det sådant som vård, skola, omsorg och infrastruktur som kommunerna bör fokusera på. Fler fritidsgårdar för halvvuxna bör däremot inte vara aktuellt. Särskilt inte som man redan har en möglig ishall och annat att hantera. Epagate är något som Knivstaborna måste lösa själva, tillsammans. Inte genom att gå in och spy galla på den lokala Facebookgruppen utan att prata med varandra IRL, i den verkliga världen.
De oroliga mammorna borde också tänka på att deras gulliga ungar som idag står och väntar på busshållplatsen om några år kanske är de nya epa-ungdomarna. Då vill de rimligtvis inte att deras barn ska mötas av sura miner, arga brev till kommunen och Facebookskäll.