Att skriva om Mellanöstern är alltid dumdristigt. Några iakttagelser törs man ändå göra. Det sägs att den israeliska armén drar bort huvuddelen från Gaza och kvar blir runt 5 000 man i staden Rafah. Samtidigt säger den israeliske premiärministern Netanyahu att anfallet mot Hamas styrkor i staden ska påbörjas. 

Här uppstår minst tre frågor som söker svar. Är det troligt att man utrymmer Gaza när man inleder det man säger är själva slutstriden mot Hamas? Innebär det i så fall att Israel lämnar och överger ett sönderbombat Gaza i fortsatt kaos och låter det internationella samfundet helt axla bördan och bära det fortsatta ansvaret?

Väntar på svar gör även frågan vart den israeliska armén då omgrupperas och med vilket syfte.

Allt blir mest osäkra bedömningar, om än några rimligare än andra. Det är inte uteslutet att Netanyahu i stort avslutar markstriderna i Gaza men ingalunda kriget. För att hålla fast vid makten behöver han än en gång vinna den tid som krävs för det politiska och militära manövrerande i vilket han är en mästare. Ett nyval till Knesset måste undvikas och för det fordras ett Israel i krigstillstånd. 

Det fortsatta kaos, som blir oundvikligt i Gaza, kräver militära förband på plats för att kunna hanteras på ett rimligt sätt. Man kan tvivla på att något annat land i detta läge vill sända soldater till Gaza och som Israel samtidigt godtar. Kanske FN (och USA) till slut av starka humanitära skäl måste be Israel att gå tillbaka in med tillräckliga styrkor. Det är möjligt att Netanyahu nu bedriver ett sådant spel.

Israels bombning av Revolutionsgardets högkvarter i det iranska konsulatet i Syrien ökar ytterligare spänningarna i regionen. Hur och var Israel grupperar den urdragna armén kan möjligen indikera vart Netanyahu är på väg. 

Ett alternativ är på gränsen mot Libanon vilket kan förvandla skärmytslingarna med iranskstödda Hizbollah till ett rent krig. Ett annat är att den mobiliserade armén sätts in på Västbanken. För Netanyahu och hans ultraortodoxa stödpartier är omvärldens allt tydligare krav på att erkänna Palestina som en självständig nation fullständigt oacceptabla. En militär lösning på problemet ser de som oundviklig och nödvändig för Israels långsiktiga överlevnad. Kanske är för dem den enda, sista och rätta tiden nu.

Den amerikanska opinionen väger allt tydligare mot Israel, främst bland de yngre. Demokraterna mest men de är splittrade. President Biden tvekar ännu att agera med hänsyn till presidentvalet. Det ger nog Netanyahu manöverutrymme en stund till.