Nyligen kunde man läsa i UNT att tre Uppsalabibliotek får besök av sagoläsande dragqueens denna månad. Evenemangen med teatersällskapet Bland dragqueens och drakar blev snabbt fullbokade (3/2). Utmärkt! Den fördomsfulla moralpanik som blossat upp på sistone, som pekat ut sagostunder med dragqueens som olämpliga för barn, tycks inte bita.
I höstas gick sverigedemokraten Jonathan Sager, lokalpolitiker i Kalmar, till attack mot ”Drag story hour” på stadsbiblioteket där. Han kallade sagostunderna med dragshowartisterna Lady Busty och Miss Shameless för "motbjudande". Det handlade, enligt SD-politikern, om "indoktrinering och sexualisering av barn". Han drog till med att "barns säkerhet och god uppfostran" stod på spel.
Vad var det då som skulle vara så farligt?
Sager varnade för att böcker som ”Jag är Linus, en pojke med snippa” skulle kunna förekomma på sagostunderna. SD-politiker har även påpekat att miss Shameless har använt tilläggsnamnet Winewhore i ett annat sammananhang.
Förlåt, men vad spelar ett tillspetsat smeknamn – som inte ens används på sagostunderna och som uppenbarligen inte ska tolkas bokstavligt – för roll? Och varför skulle en bok om en transpojke vara fel, om vi vill lära barn att det är okej att vara och leva som man vill?
Man hade kunnat skratta åt reaktionerna från SD. Men i Olofström i Blekinge ställdes sagostunden om till digitalt – av säkerhetsskäl. I Malmö övervakades eventet av väktare och i Trelleborg såg Sverigedemokraterna till att biblioteket avbokade sagostunden med Drag story hour. Dessutom är det fler än SD-politiker som har ifrågasatt att dragshowartister läser sagor för barn. Eftersom det saknas exempel på urartade sagostunder i Sverige letas det med ljus och lykta efter konstigheter utomlands.
På bloggen "Rak höger" skrev Ivar Arpi att "den här sortens spektakel" självklart drar till sig pedofiler. Arpi nämnde "erotiska danser med dragqueens" och en trend med "drag kids" i USA. I tidningen Fokus skrev Tanja Olsson Blandy att det funnits män i USA och Storbritannien som "använt hbtqi-rörelsen för att närma sig barn". Enligt Olsson Blandy ogillar "många kvinnor" (hur hon nu skulle veta det) dragqueens, då det "så uppenbart är en nidbild och drift med kvinnor, översexualiserat och mega-bystigt".
Eller så är det bara kul. Och barn gillar kul, glitter, smink, teater, "tokig" utklädnad, show – och sagoläsning. "Tant Henrik" på biblioteket skadar inte barn, det gör däremot förlegad inskränkthet.