Uppsalas trånga city en stor utmaning

Alla trafikanter får maka på sig i den belamrade stadskärnan.

Uteserveringär trevligt på sommarhalvåret men bidrar också till trängseln.

Uteserveringär trevligt på sommarhalvåret men bidrar också till trängseln.

Foto: Malin Stenström

Krönika2023-10-21 06:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Måste det vara så trångt inne i Uppsalas stadskärna? Varför kan inte Sveriges fjärde kommun ha tillräckligt med parkeringsplatser så att det finns plats för den som behöver ställa ifrån sig bilen? 

Så låter det ofta från både Uppsalabor och besökare som är missnöjda över bristen på parkeringsplatser inne i staden.

Och ja, det är ont om parkeringsplatser. Det finns minst två förklaringar till att det är så. En är att Uppsalas innerstad är trång. Det pågår en kamp om utrymmet för alla som vill vistas i centrum och fler inser att stadens klassiska kvarter förfulas av alla parkerade bilar. 

En annan förklaring är att Uppsalas kommunpolitiker av de flesta ideologiska färger inser att klimatomställningen kräver att privatbilismen minskar i centrum. Ett sätt att åstadkomma det är att ha en stram parkeringspolicy med både begränsat antal parkeringsplatser och en prissättning som gör att fler avstår från bil i centrum.

Jag vill inte påstå att ransoneringstänkandet och de klimatfrämjande åtgärderna lyckats fullt ut. Dilemmat är att många fortfarande tar bilen eftersom det i alla avseenden är enklast och mest bekvämt – fram till det ögonblick man ska parkera och inte hittar någon parkering. Bilen går när man själv bestämmer. Bussen går när någon annan bestämmer avgångstid och avståndet till närmsta hållplats. 

Uppsala med sin kvarts miljon invånare är fortfarande inte tillräckligt stort för att ha en kollektivtrafik med turtäthet och linjenät som i en riktig storstad. Samtidigt är invånarna för många för att klimatet ska tåla oreglerad stadstrafik.

Möjligheterna att ta sig fram i innerstaden understryker en annan konsekvens av trängseln – framkomligheten för framför allt gående på trottoarer och torg. En huvuduppgift för de kommunala stadsplanerarna är att fördela de kvadratmeter gatu- och trottoaryta som stadskärnan omfattar mellan dem som rör sig i staden.

Det är inte bara bilisterna som får maka på sig utan också cyklister och gående. Den öppna välkomnande innerstaden finns mest i de politiska dokumenten, inte i verkligheten.  Mer och mer av trottoarer och torgytor begränsas av kaféer och krogar som utvidgar sina etablissemang genom att flytta ut i gaturummet, inte bara sommartid. 

Trevligt? Javisst, om man tänkt ta sig en kaffe eller en bit mat. Ett livligt gatuvimmel är stimulerande för många. För den som bara vill flanera inne i staden utan att konsumera vare sig mat eller varor blir det gemensamma Uppsala mindre och mindre, och i stället mer och mer privat.