Det är inte lätt för privatbilister att hitta en parkeringsplats centralt i Uppsala – och det är inte heller meningen att det ska vara lätt. I kommunens parkeringspolicy från 2018 heter det i de fem fastställda målen att fokus i stadsmiljön är oskyddade trafikanter samt att ”parkeringar och dess inkräktande på upplevelsen av stadsmiljön ska begränsas i största möjliga mån”.
Det är inte fel på målen. Tvärtom är de nödvändiga för att få bort onödig biltrafik i innerstaden så att stadsmiljön förbättras, inklusive luften i innerstaden, att trivseln och tryggheten ökar för gångtrafikanter samt att viktig tomtmark inte upplåts till privatbilismen.
Det är bara det att de viktiga målen inte uppskattas av alla. Eftersom det inte är förbjudet i lag att äga eller framföra bil, kör stressade och frustrerade besökare omkring i den trånga stadskärnan för att hitta en parkering, ibland utan att alls hitta någon.
Verkligheten krockar så det smäller med de ambitiösa miljömålen.
Gör den tomma Siviatomten till bilparkering, föreslog någon nyligen. När jag tagit bort handen från pannan tänkte jag till. Ja, varför inte? Varför inte en temporär bilparkering på denna trista, misshandlade tomt i väntan på att den får sin bebyggelse?
Minst tre goda saker kan uppnås med det. Tomtägaren får intäkter medan åren fram till byggstart går. Uppsala kommun får en koncentrerad bild av bilproblemet: folk gör inte som politiken önskar utan löser sina transportbehov på egen hand. Och utsläppen från irrande, irriterade bilister reduceras något.
Den goda tanken med att ha så få bilparkeringar som möjligt är att locka över Uppsalaborna till kollektivtrafik och att inte i onödan ta bilen. Men så länge som resandeunderlaget är för litet för storstadstät kollektivtrafik blir attraktionen helt enkelt inte tillräcklig. Det går inte heller att blunda för att bil är en mer bekväm lösning för många.
Problemet ser svårlösligt ut, men några vägar kan prövas i väntan på spårtrafik och ökad befolkning som kan ge tätare trafik än i dag. För dem som bor i områden där kollektivtrafiken är någorlunda väl utbyggd kan ännu tätare trafik erbjudas, inte minst i rusningstid.
För dem som bor där kollektivtrafiken är otillräcklig eller obefintlig, borde den gamla lösningen med matarbussar från bilparkeringar i stadens utkanter prövas igen.
Gränby centrum skulle kunna ha en sådan parkering, området vid Ärna en annan, den västra infarten till Uppsala vid Kvarnbolund en tredje, och en fjärde vid Gnista/sydöstra Boländerna.