I Uppsalas stadsplanering står, föga överraskande, framtiden i fokus. Då och då ägnas också dåtiden, historien, intresse – men när lyfts nuet fram?
Hösten 2022 har Uppsala på många ställen varit mer än någonsin svårframkomligt. Om det inte är underhåll av fjärrvärmenätet eller omläggning av gatustråk så är det utbyggnad av äldre fastigheter eller bostadsområden som gör att det är svårt att komma fram, oavsett om man cyklar, promenerar med barnvagn eller rullator, eller kör bil. Ibland kan man framför ännu ett provisoriskt trafikljus fråga sig om Uppsala någon gång blir klart.
Naturligtvis blir Uppsala aldrig färdigbyggt. Inflyttningen till kommunen ökar ständigt; just nu är vi 240 000 Uppsalabor. Fler ska vi bli. Framåt mitten av detta sekel ska Uppsala ha minst 350 000 invånare, tror man. Förmodligen är det bara himlen som sätter en gräns för utbyggnaden.
Självklart måste planeringen vara inriktad på bostäder och service för alla kommande invånare – men ibland skulle det nog inte skada med en slav på triumfvagnen som kunde viska ”minns 1980-90-talet”. Då för 30-40 år sedan var det byggkris och bostadsbyggandet stod mer eller mindre still. Det är svårt att föreställa sig en ny sådan period, men vem kunde utanför medicinvetenskapen förutse pandemin? Eller vem tänkte sig de följder som den ryska attacken på Ukraina fått på Sverige och Uppsala.
Det är som om Uppsala låtit sig berusas av hur fint det ska bli i framtiden utan att tänka igenom hur det är i dag. Ska vägen fram till detta kommande paradis präglas av uppgrävda gator, belamrade skolgårdar, oframkomliga gator även i centrum? Att Uppsala skulle likna en byggarbetsplats tänkte sig nog inte alla inflyttare – och framför allt inte de planerare som för några decennier sedan utformade 2020-talets Uppsala.
För att slippa utopiska framtida planer som inte har med verkligheten att göra borde stadsplanerare åläggas att också skissa på de konsekvenser som byggandet av kommande bostadsområden eller komplettering i redan bebyggda områden får för Uppsalaborna. Beskriv hur vägar måste stängas av eller byggas om, hur mycket långtradare med byggmateriel som barnen måste ta hänsyn till på sin väg till skolan. Det borde också finnas en samordningsfunktion som gör att det finns en tidsplanering för olika icke akuta ingrepp som påverkar framkomligheten.
Uppsalas attraktionskraft måste underhållas men det måste också finnas en förståelse för att fortsatta utbyggnaden också påverkar den nu levande staden och de människor som redan bor här.