Han är 11 år och har försiktigt börjat bända sig loss från familjens trygga famn. Han cyklar själv den långa vägen till skolan, åker och badar, leker i bergen med sina kompisar. Via min mobil kan jag följa att han kommit fram som han ska, var han är och att han är på väg hem.
Hon är 15 år. Stark, klok och självständig. Utan att tveka rider hon ensam rakt ut i den mörka skogen på kvällen. Ibland glömmer hon att berätta var hon ska och dörren slår igen bakom henne som en överraskning. Men det är ok. För jag kan följa hennes rörelser i min telefon.
Han är 18 år. Vuxen på papperet. Fri att göra som han vill. Men han är också mitt barn och när han arbetar på krogen till morgontimmarna eller är ute med sina vänner längre än han sagt, slipper jag till skillnad från min mor för 30 år sedan vandra som en osalig ande genom natten. För jag kan se var han är i min mobil.
Enligt statistik från Internetstiftelsen följer 54 procent av föräldrarna som har barn i åldern 8–19 sina avkommor med hjälp av platsdata i mobiltelefonen. Till exempel via Snapchat eller på mobilens hitta-funktion. De allra flesta med sina barns godkännande. Att mamma eller pappa kan se ens position uppfattas rimligtvis som en trygghet. Åt båda håll. Skulle något hända eller man blir försenad vet ens föräldrar var man är. Platstjänsterna både ökar friheten och minskar tjatet och de jobbiga “VAR ÄR DU”-messen.
Trots det varnar Internetstiftelsen för att platstjänsterna kan vara ett hot mot barn och ungas integritet och självständighet. “Det finns en ganska stor psykologisk press att ständigt vara synlig. Och det kommer mycket problem med det, att man kontrollerar varandra på ett nytt sätt som vi inte sett tidigare”, säger Jannike Tillå vid organisationen (DN 27/12).
Det är ett märkligt resonemang. För om föräldrar använder platstjänster för att hota och detaljstyra sina barns liv och kringskära den frihet som under uppväxten bör växa, finns det rimligen andra, betydligt allvarligare problem i familjen. Barn som lever med föräldrar som är strängt religiösa eller av andra anledningar har rigorösa regler för vad som är tillåtet och inte hittar strategier för att kringgå familjens murar. Som att skaffa en hemlig telefon eller lämna den med platsdata på ett ställe som är tillåtet och därmed ofarligt.
I normalfallet betyder det faktum att barnet syns i en mobilapp dock inte mindre frihet, att man inte pratar med varandra eller intresserar sig för vad som händer i barnets liv. Bara att mamma eller pappa inte behöver skicka 10 hysteriska sms, när barnet ändå befinner sig i närheten och rör sig åt rätt håll.
Självklart måste unga ha rätt till ett privatliv, till egna relationer och att ha hemligheter för sina föräldrar. Samtidigt har föräldrar ett ansvar för sina barn. Inte minst för var de håller hus. Om fler mammor och pappor höll koll på vad deras barn var och faktiskt agerade i tid om de märker att deras unga under långa perioder vistas på mindre trevliga platser där de riskerar att fara illa, skulle mycket vara vunnet.
Så se platstjänsterna för den goda sak de är. De hjälper föräldrar att våga släppa taget. När de används i samförstånd och tillsammans med dialog är de ett stöd i processen när barn blir vuxna. I ett samhälle där rädslan breder ut sig, där det skjutsas hit och dit och vi allt för ofta packar in våra barn i bomull och begränsar deras rörlighet är hitta-appen gudasänd. Med den kan 11-åringar klättra i berg och komma försent till middagen, 15-åringar likt rövardottern rida ensamma i mörka skogar och 18-åringar jobba på natten utan att stackars mammor behöver gå sönder av oro.