Ultunabron är ingen naturlag

Hittills har debatten om Uppsalapaketets konsekvenser mest kommit att handla om transportslagen till och från de nya bostäderna. Enligt paketet ska kommunen bygga 33 000 bostäder i de södra delarna av kommunen. Transporterna till de nya bostadsområdena och till en nyuppförd tågstation i Bergsbrunna ska enligt paketet ske med spårväg, vilket väckt kritik lokalt där många föredrar ett avancerat bussystem, BRT.

I veckans debatt på Konserthuset om utbyggnadens miljömässiga problem hävdades vidare att bilismen är ”elefanten i rummet”, det problem man undviker att tala om. Så är det kanske, men det finns en helt annan ”elefant” i debatten som sällan nämns – följderna av hela paketets utformning för de naturreservat som kraftigt påverkas.

Att Uppsalapaketet också förutsätter en bro från Ultuna till Nåntuna, över Årike Fyris, har närmast fått status av naturlag. Det har blivit en självklarhet, något i sammanhanget odiskutabelt, att en bro över Fyrisåns nedre lopp ska byggas. Och detta utan att någon hänsyn behöver tas till det vidsträckta naturområde med historisk betydelse som ligger norr om den planerade bron. 

Norr om bron Ultuna–Nåntuna ligger det statliga naturreservatet Uppsala kungsäng, med de blommande kungsängsliljorna i maj månad. Intill ligger det kommunala naturreservatet med rikt fågelliv kring ängsladan och på och omkring Fyrisån. Ett stycke söderut ligger det likaledes statliga reservatet Nåntuna lund. Att dessa skyddsvärda naturområden störs av en bro, hur kollektiv och miljövänlig trafiken över bron än blir, är ofrånkomligt. 

Det finns ytterligare en faktor som komplicerar broprojektet vid Ultuna. Det är planerna på att få landskapet med Carl von Linnés så kallade Danmarksvandring med på Unescos världsarvslista.  Förslaget ingår i en serie på upp emot tio objekt i ett antal länder, ett förslag som ska visa uppkomsten av vetenskapen systematisk botanik. 

Uppsala kommun har under mer än ett decennium stött en sådan ansökan till Unesco. Att parallellt med en sådan intention också välja ett ingrepp i den nämnda miljön med ett brobygge vittnar inte om en seriös inställning till världsarvsfrågan, inte heller till betydelsen av att hysa och bevara minnen från Carl von Linnés verksamhet.

Det kanske trots allt var tur för Linnéminnena att det mesta av hans kvarlåtenskap hamnade på Linnean Society i London och inte i Uppsala. 

Byggs bron över Fyrisån mellan Ultuna och Nåntuna har Uppsala diskvalificerat sig som seriös förvaltare av Linnés Uppsalaarv.