Omvärldens stöd är avgörande för Ukrainas försvar. Och bland alla stödtyper är det amerikanska militära biståndet centralt. USA har de djupaste fickorna, de största vapenlagren, några av de bästa vapensystemen och är ledaren som driver på andra biståndsgivare.
Men USA har även ett i flera avseenden dysfunktionellt politiskt system. Mekanismer som är tänkta att vara maktbalanserande leder till återkommande kriser och kortslutning av systemet. Den pågående budgetkrisen och kompromissen som kom till stånd saknar de sex miljarder dollar som varit reserverade för Ukraina.
Vita huset och båda partierna i kongressen försäkrar att de ska hitta en lösning. Men motkrafterna är starka. De i det republikanska partiet som till varje pris vill pressa ner statens utgifter, vilket låste processen nu, sätter Ukrainabiståndet i farozonen. Avsättningen av talmannen i representanthuset i tisdags är ytterligare en försvårande omständighet.
Debaclet är en svag punkt i den allians som Ukraina förlitar sig på. USA:s stöd till landet kan komma i kläm dels till följd av den hårda politiska polariseringen som spetsas till inför presidentvalåret, dels på grund av en allmän krigsutmattning i den amerikanska opinionen. ”Vi är för Ukraina, men varför ska vi betala så mycket år efter år”, är en uppfattning som kan växa sig starkare och gödas av populistpolitiker som Donald Trump.
Sett till amerikanska säkerhetsintressen är den ståndpunkten inte logisk. Ukrainapengarna är god affär för USA. Under det fullskaliga kriget har man bistått Ukraina med 47 miljarder dollar samt 30 miljarder i annat stöd. Den militära delen är respektingivande men utgör ändå bara sex procent av USA:s årliga försvarsbudget.
Till det modesta priset, och utan att förlora amerikanska liv, har man bidragit till att mala ner en stor del av Rysslands armé så att den tills vidare inte kan hota USA:s allierade i Europa. I grunden är detta samma krig, mot samma motståndare, som USA och andra västländer förberett sig för i många år. Den ryska imperialismen tar det som den kan ta. Genom bistånd till Ukraina har vi kunnat stoppa den längre österut.
Den typen av logik håller inte hela vägen i amerikansk politik, särskilt inte om Donald Trumps återkommer på presidentposten. De senaste turerna i USA bör i stället öka beslutsamheten i Europa att öka stödet till Ukraina för att på sikt kunna bära en större andel av det. Den militära beståndsdelen i EU-samarbetet måste fortsätta växa.
När allt kommer omkring är det vårt europeiska grannland som angripits och vår säkerhet som hotas.