Tysta inte bussförarna som kör våra bussar

Keolis hantering får varningslampan att blinka.

Busschaufförerna får som andra anställda offentligt berätta om eventuella missförhållanden.

Busschaufförerna får som andra anställda offentligt berätta om eventuella missförhållanden.

Foto: Staffan Claesson

Krönika2022-10-23 06:05
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

P4 Uppland har pratat med flera busschaufförer på Keolis - som tagit över regionbusstrafiken i Uppsala - som vittnar om stress, dåliga villkor och tystnadskultur. Förarna berättar att de är rädda för att direkt få sparken om arbetsgivaren vet att de pratat med medier. Det vittnas även om att arbetsgivaren ska ha uppmanat förarna att stänga ner en sluten facebookgrupp där de ska ha vädrat sina åsikter. 

Endast en av förarna, Peter Vahlqvist, har ställt upp på intervju utan vara anonym. Han berättar för radion att han jobbat på flera företag och att han upplever tystnadskulturen på Keolis som en "väldigt konstig kultur". Radiokanalen berättar även att Keolis först tackade ja till att intervjuas, men i "sista stund" avböjde med ett mejl om att frågorna ska hanteras "internt". 

Som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke säger i ett av radioinslagen har alla anställda en grundlagsfäst rätt att lämna uppgifter till media. Lojalitetsplikten till arbetsgivare betyder inte att man inte offentligt får berätta om missförhållanden. Den bristande förståelsen för enskildas yttrandefrihet gör sig alltför ofta påmind. 

Så sent som i våras kritiserade Justitieombudsmannen (JO) Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ”för åtgärder mot en student i strid med repressalieförbudet”. Felicia Hogrell som studerade till veterinär hade då skrivit debattinlägg i Expressen om djurhanteringen vid slakterier. På SLU läxades hon därefter upp både inför studiekamrater och på ett enskilt möte. Fel av universitetet, påpekade JO. 

Förra året blev SVT:s intervju med en förskolerektor i Uppsala avbruten - mitt under intervjun (SVT, 21/9 2021). "Min chef och pressansvarig på kommunen låter mig inte göra den här intervjun", sade rektorn inför tv-kameran efter det att både hon och reportern hade störts av telefonsamtal.

Det visade sig att anställda på utbildningsförvaltningen på förvaltningens interna hemsida fått följande uppmaning: ”Om du haft kontakt med media eller lämnat uppgifter till dem så meddela alltid detta till din chef och till kommunikationsansvarig”. 

Kommunalrådet Erik Pelling (S) beskrev händelsen som "ett olycksfall i arbetet" (SVT, 22/6). Men det var inte en förstagångsolycka. 

Tidigare har branschtidningen Journalisten (19/10 2017) uppmärksammat att journalister på UNT märkt av kommunikationsstabens önskan om att styra medierapporteringen. UNT:s reporter Elin Sandow berättade då om när hon hade skrivit en artikel om ungdomsbråk och intervjuat en insatt person på kommunen. Först godkändes citaten i artikeln av den intervjuade. Sedan hävdade kommunens kommunikationsavdelning att artikeln i det skicket skulle kunna skapa oro bland Uppsalaborna. Man ville ge en mer tillrättalagd bild.

Vad skickar det för signal till kommunens anställda?

I boken "Offentlighetsprincipen: Praktik och teori" (Studentlitteratur, 2019) beskriver nämnda Nils Funcke lagar och regler på det här området. Han nämner där att alla - privat- som offentliganställda, eller arbetslösa - har rätt att "lämna uppgifter till annan för offentliggörande". Visst finns det undantag, som sekretessbelagda uppgifter, men huvudregeln är att anställda får berätta om till exempel missförhållanden på en arbetsplats. 

Keolis - vars bussförare larmar om arbetsmiljöproblem - borde svara på P4:s frågor om missnöjet. Att i sista stund dra sig ur en intervju och hänvisa till att frågan sköts "internt" får bara varningslampan att blinka.