Sätt två Uppsalabor på varsin stol och be dem diskutera utvecklingen av Uppsala city, innerstaden. Inom en minut kommer garanterat parkeringsfrågan upp. Vansinne att det inte går att hitta en parkering, att det ska kosta en förmögenhet att stå i de trånga garagen, säger en. Vansinne att behöva ta bilen in till centrum, att kullerstensbelagda historiska platser ska fyllas med plåt, säger en annan.
Grundförutsättningen är en stad på 170 000-180 000 invånare, nästan en kvarts miljon i hela kommunen, med ett litet affärscentrum. På en yta av 3-4 gånger 5-6 kvarter ryms det mesta av butiker, mat, fika och kultur som den som ”tar en sväng ner på stan” kan tänkas vara ute efter. Uppsala city är ungefär lika stort som Växjö city och då blir det trångt, särskilt om många väljer bilen.
Cityfrågan är kommunpolitiskt högaktuell. Fram till sista oktober kan alla lämna synpunkter i en webbenkät, om vad man gillar och ogillar med centrum. Målet är en ”uppdaterad innerstadsstrategi” som ska ”stödja en fortsatt hållbar tillväxt ekologiskt, ekonomiskt och socialt – med god service, tillgänglighet och attraktionskraft”. Det är utmärkt och kommer att resultera i ett bättre Uppsala.
Givetvis kommer frågan om parkering upp. UNT har i en serie artiklar (2/10 med flera) tagit upp planerna på att ersätta gatuparkering i centrum med nya stora parkeringar på busstomten i norra Industristaden eller i ett nytt garage under Vaksala torg (som dock kan bli alldeles för dyrt). Det behövs också om exempelvis hundratals p-platser på Hamnplan ska tas bort. Cirka 170 platser förvinner också på Österplan när järnvägsundergångar ska byggas.
Uppriktigt sagt är det dock få som störts av bilarna längs järnvägen eller borta vid hamnen. Visst vore det skönt att slippa dem, men det måste alltså vägas mot stadens storlek och kostnader för ersättningsplatser.
Däremot är det smått bisarrt att 13 (!) personers bekvämlighet när de ska uträtta ärenden fortsätter att trumfa ett upprustat Fyris torg. Morddramat på Gillet 1932 eller 1970-talets raggarrundor kan inte dölja det faktum att torget via Dombron binder ihop centrum med Skytteanum och det historiska Uppsala, att det var precis här Fanny och Alexander spelades in för drygt 40 år sedan, med häst och vagn.
S:t Eriks torg på andra sidan genomfarten har fler p-platser men är av ännu större historisk betydelse, med legenden om Erik den helige och S:t Eriks källa. Budskapet till den nya innerstadsstrategin borde vara glasklar: Alla bilar kan inte tas bort från city, men vill man se en mysigare och mer attraktiv stadskärna är det ganska uppenbart var man ska börja.