”Det har funnits en okritisk hållning till digitaliseringen i skolan”, hävdade skolminister Lotta Edholm (L). Regeringen gör därför en satsning på 685 miljoner kronor för att ge fler skolor möjlighet att köpa högkvalitativa skolböcker. Det är en vällovlig tanke.
Jag kan annars tänka mig att donera våra bokhyllor. Jag är nämligen övertygad om att de producerar böcker. Med viss regelbundenhet försöker vi i familjen reducera boksamlingen. Vi skänker verk till välgörenhet eller tar med dem till jobbet. Ändå tycks samlingen svälla. Det kan bara finnas ett svar på mysteriet – de genererar böcker.
Härom veckan såg jag i sociala medier hur en intellektuell person undrade ”brukar ni sortera era böcker efter ämne eller efter författarens efternamn?”. Jag sneglade mot våra överfulla hyllor. Om det finns en strategi så är det möjligen – hitta ett ställe där ytterligare en bok kan pressas in.
Många anser att bokhyllor är en vacker inredningspryl. Det finns inget elegant med våra bokhyllor. Det finns böcker på höjden och på tvären. Böcker står i dubbla rader för att få plats, och i den lilla glipan mellan böckernas övre kant och hyllplanet ligger det böcker på tvären. I vårt hem finns bokhyllor överallt. Vi har till och med bokhyllor bredvid frysboxen. Vällästa alster blandas med olästa, i någon bok finns en nedstucken lapp för att man snabbt ska hitta en central passage; andra är så sönderlästa att det knappt går att läsa vad som står på pärmens baksida.
Nu till mitt stora bekymmer. Våra bokhyllor tycks ha smittat andra möbler. Boktraven på nattduksbordet växer ständigt trots att jag gör tappra försök att minska den. Även byråer och soffbord producerar boksamlingar. Det finns till och med travar av böcker på golvet, i synnerhet i makens arbetsrum.
För några år sedan trodde jag att digitaliseringen skulle minska antalet böcker i hemmet. Och nog händer det att jag läser en och annan bok digitalt. Men av någon anledning verkar jag behöva känna boken i min hand eller se den i bokhyllan för att den ska fastna i minnet. En bok fungerar faktiskt nästan som en USB-sticka, ett externt minne till datorn och som man enkelt kan använda för att transportera information. När jag ser bokomslaget minns jag boken perfekt.
Ja, det är kanske det som mina boktravar egentligen är – mitt externa läsminne. I så fall får jag förlika mig med boktravar och överfulla bokhyllor. För vad vore livet utan den kunskap och de erfarenheter som böckerna har givit mig genom åren? Det är tur att skolbarnen ska få fler böcker.