Ett arabiskt land invaderat av en överlägsen militärmakt, vars urbefolkning fördrivits till FN-försörjda flyktingläger medan bosättare flyttar in på ockuperad mark. Nej, inte Palestina. Nu handlar det om Västsahara, som sedan 1975 ockuperas av Marocko.
29 år har gått sedan Marocko och gerillarörelsen Polisario enades om en vapenvila, för att låta västsaharierna folkomrösta om självständighet. Ändå har inget hänt. Marocko insåg snabbt att man riskerade att förlora omröstningen och började lägga hinder i vägen för FN. Sedan många år har kungahuset i Rabat helt övergivit sitt gamla löfte – det blir ingen omröstning, bara en evig vapenvila.
Polisario har protesterat och hotat med att återuppta sin väpnade kamp, men är i realiteten helt utspelade. Gerillaledarna har istället utvecklats till en exilregering bland flyktingarna i Algeriet. Den algeriska regeringen håller för sin del gärna liv i frågan för att irritera Marocko.
Jag har genom åren rest på båda sidorna i konflikten och det är ingen vacker syn. Marocko har visserligen investerat väldiga summor i de ockuperade områdena, men stora delar av befolkningen har bytts ut mot bosättare och repressionen är stenhård. De Polisariostyrda flyktinglägren i Algeriet har efter fyrtiofem år blivit små städer, där fransiga självständighetsfanor fortfarande fladdrar trotsigt i ökenvindarna – men det är svårt att föreställa sig att detta eländigt fattiga gerillasamhälle skulle kunna bli embryot till en modern stat.
År efter år har läget bara blivit mer hopplöst, en giftigt stillastående blandning av oförrätter, förtvivlan och fattigdom.
Men så plötsligt händer något. För ett par veckor sen sprack den tre decennier gamla vapenvilan. Polisario började blockera trafik genom sina områden, tvingades bort av marockansk militär och utropade då krig.
Därmed är vi ironiskt nog tillbaka i tvillingkonflikten på östra Medelhavets kust. Ända sedan Förenade arabemiraten inledde en normaliseringsprocess med Israel i höstas har ryktet gått om att Marocko planerar ett liknande initiativ: kungahuset i Rabat vill sluta fred med Israel i utbyte mot ett amerikanskt erkännande av Marockos suveränitet i Västsahara.
För Donald Trump kan det vara en bra deal, men för Polisario och Algeriet vore det en mardröm. Det är alltså inte otroligt att gerillans trafikblockad syftade just till att provocera fram strider, i hopp om att försvåra ett erkännande från Vita huset. Men huruvida det i så fall fungerar är en annan fråga – och efter fyrtiofem år av konflikt är det svårt att tro på någon förändring i Västsahara.