Vi vill att alla Uppsalabor ska ha möjlighet att leva i bra bostäder till rimliga kostnader i trivsamma områden och med låga klimatutsläpp, skrev Erik Pelling (S), Tobias Smedberg (V) och Linda Eskilsson (MP) på debattplats i UNT (1/3) apropå att kommunfullmäktige antagit den nya handlingsplanen för bostadsförsörjning de kommande fyra åren.
Trots att oppositionen inte stödde beslutet till program i sin helhet hade flera av de övriga partierna med lite god vilja ha kunnat skriva under på debattinläggets ståndpunkter. ”Alla Uppsalabor ska ha möjlighet att leva i bra bostäder till rimliga kostnader i trivsamma områden …”. Vem kan vara emot detta?
Problemet med det senaste bostadsförsörjningsprogrammet är att det liknar de flesta andra program för bostadsförsörjning, som antagits de senaste decennierna. Och precis som dessa program kvarstår i princip de flesta av de problem på Uppsalas bostadsmarknad som programmen velat motverka eller minska. De radikala greppen som skulle göra att ”alla Uppsalabor” får bo i bra bostäder till rimliga kostnader saknas.
Visst byggs det fortfarande i Uppsala trots att byggboomen stannat upp generellt i landet. Alla byggkranar är inte nedmonterade. Men marknaden håller på att mättas för de lägenheter som byggs mest – bostads- och hyresrätter i attraktiva lägen.
Ska det behövas trollkonster för att få fram bra hyresrätter till låga priser? Jag menar inte bostäder med fönsterlösa rum eller liknande, utan en lägenhet som busschauffören och undersköterskan, som debattinlägget talar om, har råd att trivas i och som inte kostar dem halva inkomsten. Var gömmer sig den sociala ingenjörskonstens uppfinnare i dag, de som kan vifta bort alla skygglappar och röda skynken och uttalade och outtalade hinder och presentera en kreativ lösning för hyresmarknaden?
Naturligtvis är bostadsförsörjningen en nationell angelägenhet men från central nivå kommer inte mycket hjälp. Propåer om återinförda subventioner för olika bostadsändamål ekar obesvarade i Stockholms regeringskvarter.
Så länge status quo råder på Uppsalas bostadsmarknad kommer problemen att kvarstå. Och så länge en ägd bostad inte bara är en lösning på ett bostadsbehov utan också ofta utgör en privatekonomisk placering, hjälper inte guldkantade ord om den goda bostaden. Bra idéer om allt från seniorbostäder till bättre möjligheter att byta stora lägenheter till mindre kan tänkas och kommuniceras hur mycket som helst. Det som saknas är konkreta idéer och tydliga, handfasta problemlösningar.