Efter valet 2018 valdes lastbilschauffören Mats Fredlund in i kommunfullmäktige i Kiruna. Eftersom han är sverigedemokrat uteslöts han ur sitt fackförbund Transport. Fredlund stämde Transport, tingsrätten ogiltigförklarade förbundets uteslutning och i dag torsdag kommer Svea hovrätts dom i målet.
Frågan är principiellt intressant: Ska fackföreningar själva få bestämma vilka som ska vara deras medlemmar?
Både i politiska och fackliga sammanhang har inställningen till Sveriges nu näst största parti mjuknat. Byggnads ordförande Johan Lindholm sade efter årets val att man kommer att etablera kontakt med Sverigedemokraterna i riksdagen. LO:s ordförande Susanna Gideonsson uttryckte det som att det är LO:s "plikt" att prata med alla partier med politisk makt.
För IF Metall och Handels går det till exempel bra att vara aktiv SD-politiker och medlem i facket, så länge man inte har fackliga förtroendeuppdrag. Men Transport har alltså en hårdare linje, och policyn mot SD tycks stå fast. Som Transports förbundssekreterare Lars Mikaelsson säger anser man att "grundläggande värderingar" är för ”väsensskilda" (Transportarbetaren, 1/11).
När det kommer till frågor om utländsk konkurrens och arbetsrätt finns det förstås partier som skiljer sig mer från vad fackförbund som Transport står för. Avståndet till SD handlar om annat än partiprogram.
En vanlig åsikt är att det är dåligt rent taktiskt att utesluta sverigedemokrater, eftersom det tenderar att öka sympatierna för partiet. Ska man verkligen straffas för att man tycker "fel", säger kritikerna.
På sätt och vis är fackföreningarna, med den unikt starka ställning de har på arbetsplatser, inte direkt jämförbara med föreningar för frimärkssamlare. Men Transports förbundssekreterare hävdar att politiskt aktiva sverigedemokrater skyddas av förbundets arbetsmiljöarbete ”precis som alla andra".
Mats Fredlund sade i samband med huvudförhandlingarna i hovrätten att fackförbund inte ska få "ägna sig åt kränkande särbehandling, oavsett om det gäller religion, etnicitet eller politisk åskådning". Den synen på diskriminering – att göra politisk åskådning till en diskrimineringsgrund – har Sverigedemokraterna gett uttryck för i flera sammanhang. Vid en tidigare liknande konflikt anklagade en SD-politiker Transport för diskriminering av "trosuppfattning" (Expo, 23/2 2011).
Sverigedemokraternas partisekreterare Mattias Bäckström kommenterade det nya fallet med att facken bör vara öppna "även för de som inte röstar på just Socialdemokraterna".
Konflikten handlar dock inte om vilket parti man röstar på, eller ens är medlem i, utan om att Mats Fredlund företräder SD. Att uteslutas för att man väljer att bli politiker är trots allt något annat än att diskrimineras på grund av till exempel hudfärg.
Om nu Transport och förbundets medlemmar tycker att politiska uppdrag för SD inte är förenligt med deras åsikter bör det – vad man än tycker om det – få vara deras beslut. På samma sätt som andra fackförbund är fria att göra annorlunda.
Man behöver inte gilla besluten, men staten ska respektera föreningsfriheten.
Det aktuella målet kommer, vad än hovrättens besked blir i dag, troligtvis att överklagas till Högsta domstolen.
Lastbilschauffören Mats Fredlund är kanske en förträfflig person. Men blir man politisk företrädare för ett parti får man acceptera att det inte går ihop med vilka föreningar eller fackförbund som helst.