Glöm alla VM-guld i skidor eller skytteligaledare i Premier league, sådant som gamla grann- och broderländer normalt gläds över och stundom hånar varandra för. Lillebror Norge vann en pokal av en helt annan dignitet när september övergick till oktober i höstas. Norges BNP passerade då Sveriges för första gången, räknat per capita hade man mer än dubbla Sveriges ekonomi. Ändå blev det ingen parad på Karl Johan, inga breda leenden runt Oslofjorden.
Att säga att Norge skäms är kanske att ta i, men det har knappast varit en ”ren” resa mot att bli ett av världens rikaste länder. Kritiken från klimat- och miljöorganisationer har varit massiv och prospekteringen av nya oljefält har lett till rättsprocesser. Oljan på händerna har visat sig vara svår att tvätta bort, trots idoga försök.
Norska regeringar fortsätter att försöka. Ambitionerna om koldioxidneutralitet har bland annat lett att var femte norsk bil går på el, klart störst andel i världen. Under 2021 inleddes en strategi som innebar att den statliga oljefondens pengar skulle investeras i förnybar energi. En första satsning på 14 miljarder kronor i ett vindkraftsbolag (SvD 7/4 2021) utgjorde då en dryg promille av fondens tillgångar. Att övertyga omvärlden om goda norska föresatser kommer att bli svårt så länge oljan fortsätter att pumpas upp.
Efter Rysslands invasion av Ukraina för elva månader sedan har skam gått på torra land i Norge. Det är bara alltför tydligt att priset på energi rusat, att norsk olja och gas har blivit högvilt, tack vare både prisnivån och det faktum att den inte är rysk. Norge har tjänat 1 000 miljarder kronor på kriget, hävdar den norska gröna politikern Lan Marie Berg som nu kräver att man gör rätt för sig. ”Hittar man en plånbok på gatan så ger man tillbaka pengarna”, säger hon.
Miljöpartiet MDG vill att Norge upprättar en solidaritetsfond för Ukraina på 1 500 miljarder norska kronor. Det är mer än Ukrainas BNP 2021, en annan drastisk jämförelse. Att förslaget har drag av populism innebär inte att det är fel i sak.
Oljefonden har byggts upp till ofattbara 13 000 miljarder norska kronor, nästan 14 000 miljarder svenska. Pengarna finns helt vid sidan av den övriga ekonomin, efter en bred politisk överenskommelse om att de ska användas till framtida generationer. Men vad vill de framtida generationerna?
Redan för tio år sedan utsågs ”nave” till årets nyord i Norge. Det betyder att ta sig ett friår med hjälp av en generös a-kassa (som utbetalas av myndigheten Nav). Den framtida generationen går redan på Norges gator. Det är omvittnat att mycket stor rikedom bor granne med en lika stor känsla av meningslöshet? Kan detta även gälla hela länder? Kan alltså kriget och energikrisen betyda en chans för Norge att skapa mening samtidigt som det något skamfilade ryktet kan repareras?
Storebror Sverige drömmer inte oväntat om att ta tillbaka tätpositionen i Norden. Presentationen av den stora fyndigheten av sällsynta jordartsmetaller (12/1) i Kiruna var upplagt som ett startskott för någonting storslaget. Här finns framtiden och oändliga möjligheter. Oljan är snart passé. Sverige vinner moraliskt, genom att förse Europa med mineraler till klimatomställningen, och ekonomiskt.
Norges svar kommer förstås i skid-VM i februari. Kan grannfejden vändas till något positivt till slut? Visst är konkurrens bra, visst är gnabbandet mycket på skoj och visst samarbetar Sverige och Norge väl på många områden. Ändå känns det som om den oerhörda kraft och de enorma resurser som finns på den lilla halvön i nordligaste Europa inte tagits till vara fullt ut ännu.