Väckarklockan ringer och Uppsalas tågpendlare tar sig till stationen för att påbörja tågresan till jobbet eller skolan. Väl där är risken att mötas av orden “inställt” eller “invänta ny tid” väldigt hög. Om de har “tur” är det istället konsekvenserna av dessa ord som de möter – alltså överfulla tåg utan fungerande luftkonditionering eller långsamma ersättningsbussar.
Min tid som pendlare kan nog summeras bäst med orden “tågen är sena igen, kommer så fort jag kan” som jag skickat otaliga gånger. Det finns en lång rad orsaker till förseningarna, allt från strejker och systembyten till urspårningar och bränder. Och förseningar är något man som pendlare förväntar sig, någon gång ibland. Men för de många Uppsalabor som pendlar varje dag har de blivit ett ständigt inslag i vardagen.
Som pendlare kanske man undviker att boka in möten tidigt på arbetsdagen eller åker från jobbet tidigare för att undvika att bli sen hem eller till barnhämtning. Allt i ett försök att anpassa livet kring vad som till största delen är tågbolagen och Trafikverkets ansvar. Deras misstag går ut över resenärerna.
Alla blir förlorare här. År 2014 beräknade Trafikverket att förseningar kostar resenärer och företag fem miljarder kronor om året. Denna uträkning saknade dock de samhällsekonomiska effekterna av tågförseningar som Bo-Lennart Nelldal, professor emeritus vid KTH, beräknar till 3,5 miljarder per år i ökad tidskostnad. MTR och SJ, de bolag som trafikerar tågsträckan mellan Uppsala och Stockholm, betalar varje månad ut stora belopp i ersättningar till försenade resenärer. Bristen på underhåll leder också till förseningar och i slutändan till ännu högre kostnader för Trafikverket.
Uppsala universitet är landets mest populära lärosäte för elfte året i rad och varje termin flyttar nya studenter hit med hopp om att skapa ett eget liv i kunskapens stad. Många av dem vill stanna kvar i Uppsala efter examen trots att de jobbar på närliggande orter. Men vi står inför verkligheten där många kommer att lämna kommunen då det inte är ekonomiskt eller tidsmässigt försvarbart att bo kvar. För att behålla den kompetens vi utbildat och för att ännu fler ska kunna hitta hem i Uppsala behöver tågförseningar återigen bli en tråkig engångsföreteelse, inte vardagsmat.
Att ständigt behöva slänga om livspusslet på grund av upprepade förseningar, som under sommaren kombineras med färre avgångar, blir snabbt ohållbart. Då är det inte konstigt att det känns rimligare att byta jobb och flytta än att fortsätta bo i och pendla från Uppsala.