Undervisningen vid Uppsala universitet ska gradvis börja bedrivas på plats igen till höstterminens start, rapporterar UNT (9/8). Det är ett efterlängtat besked för universitetets dryga 50 000 studenter. När undervisningen inte sker på plats förlorar studenterna den annars självklara sociala biten av studielivet, inkluderat den vardagliga kontakten med lärare och forskare. Dessutom försvinner fasta punkter i vardagen, vilket för många rubbar studentlivets kontinuitet.
En studie gjord av norska statistiska centralbyrån visade förra året att stängda skolor dagligen kostar samhället 1,7 miljarder kronor dagligen till följd av minskad produktivitet på grund av minskat lärande, även givet restriktiva antaganden. Studien gällde förvisso inte universitet, men om vi leker med tanken att bara en bråkdel av den kostnaden gör sig gällande på universitetsnivå förstår de flesta att det inte är samhällsekonomiskt hållbart. Det universiteten kortsiktigt kan spara till följd av lägre lokalkostnader väger inte upp det.
Även om studieresultaten vid lärosätena inte har varit anmärkningsvärt sämre under pandemin kan det knappast tas för intäkt att lärandet inte har påverkats negativt. Genom pandemins digitala examinationer har det blivit avsevärt lättare att fuska till sig godkända betyg. Antalet studenter som varit föremål för disciplinära påföljder på grund av fusk ökade med 61 procent mellan 2019 och 2020 enligt Universitetskanslersämbetet.
I underkategorin “otillåtet samarbete” var ökningen på drygt 400 procent, och mörkertalet antas dessutom vara stort. I förlängningen riskerar frågan bli huruvida man kommer kunna lita på att studenter från coronagenerationen verkligen kan de professionaliteter de examinerat sig inom. Särskilt alarmerande är det förstås när det kommer till legitimationsgrundande utbildningar.
Självfallet är det så att ingen riktigt vet vad framtiden utvisar vad gäller virusets mutationer och deras farlighet, men något man i vart fall kan luta sig tillbaka på är att de som i dagsläget hamnar på sjukhus till följd av sjukdomen nästan uteslutande saknar fullt skydd från vaccinet. Frågan måste snart ställas i vilken mån vi kan stänga ner våra samhällen av hänsyn till personer som aktivt väljer att inte vaccinera sig.
Distansundervisningen under pandemin har nästan genomgående haft negativa konsekvenser för såväl studenterna som för samhället i stort. Ska den någon gång igen bli huvudregel krävs mycket tungt vägande skäl. I annat fall kommer det att stå pandemins studentgeneration mycket dyrt.