Häromveckan kastade DN:s ledarskribent Susanne Nyström in en brandfackla i utbildningsdebatten när hon ifrågasatte nyttan av att läsa ämnen som slöjd, bild och musik (24/10).
Huvuddelen av texten handlade egentligen om otyget “elevens val” som sällan är just estetiska ämnen utan kan vara allt ifrån en promenad till tv-spel eller fiske. Det som skulle vara en möjlighet för unga att fördjupa sig i ett skolämne har blivit någon sorts hela havet stormar på skoltid som inte gör en människa glad. Allra minst eleverna, som sällan ens får välja utan bara tilldelas en gruppaktivitet. Något som också lett till att elevens val av allt att döma kommer att tas bort nästa år.
Det alla gick i gång på var dock raderna om att “nästa steg bör vara att se över hela läroplanen och överväga att dra ner på de praktisk-estetiska ämnena”. Sofia Mirjamsdotter, ledarskribent i Västerbottens-Kuriren skrev att “Kultur är vad som gör oss till människor. Att kunna ta till sig av, och utöva, olika konstnärliga uttryck är viktigt både för vår förståelse för världen, för hälsa och välbefinnande” (VK 25/10).
I tidningen Ämnesläraren kommenterade två gymnasielärare att “med Sveriges största morgontidning som plattform kan Nyström sparka på lärare i estetiska ämnen i den svenska skolan” och i TV4:s nyhetspanel (27/10) dryftas frågan om bild och musik var onödiga skolämnen.
Jag tänker på Nyström och de andra när jag på höstlovet besöker utställningen Van Gogh Alive i Malmö med mina barn. Förra året visades den under några månader på Fyrishov och tidigare har människor i andra städer, länder och världsdelar kunnat njuta av den fantastiska upplevelsen där konstnären Vincent Van Goghs verk täcker väggar och golv. Musik anpassad till konsten sköljer genom rummet och besökarna sugs in i Van Goghs bildvärld, fylld av ljus, färg och ljud. “Upplevelsen är direkt, hel, förunderlig och ständigt föränderlig”, skrev UNT:s Maria Larsdotter efter sitt besök (UNT 17/6 -22).
Mina barn, en i förskoleålder och en tonåring, är förtrollade. Jag ser hur de uppfylls av varje penseldrag och varje ton och inser att detta är ett stort steg i deras bildningsresa. Van Goghs fantastiska konst tillhör numera även dem.
Alla barn har dock inte föräldrar som går på museer, teater, konserter eller utställningar. Som förklarar genrer och diskuterar arkitekturstilar. Vem ska öppna dörren till vårt kulturarv för dessa barn om inte skolan? Vad hände med bildningsresan och det kompensatoriska uppdraget?
Utbildningssystemets roll är inte bara att spotta ur sig skattebetalande arbetskraft utan också att förse varje ny generation med breda kunskaper och en förståelse för såväl dåtid och nutid som framtid. Att lära människor om människan. Där har de estetiska ämnena en avgörande roll.
Lars Strannegård, rektor vid Handelshögskolan i Stockholm, har vid ett flertal tillfällen understrukit vikten av att unga människor får utveckla sin reflektionsförmåga och sin empati, och bredda sin syn på världen. Något man gör genom att exponeras för bland annat konst och musik.
Rätten för alla unga att ges möjligheten att bygga upp sitt kulturella kapital har varit en viktig fråga för liberaler i Sverige i över 100 år. Frågan är lika angelägen i dag som på Karl Staaffs tid. Kanske ännu mer. Bildning ska i ett demokratiskt samhälle inte bara tillhöra en begränsad elit. Att dra ned på de estetiska ämnena är därför en riktigt dålig idé. Nyströms brandfackla hör inte hemma någon annanstans än i en spann vatten.