Efter nio år av fasansfullt inbördeskrig håller Syrien på att implodera ekonomiskt. Valutan, det syriska pundet, är på väg att bli rena monopolsedlarna. För ett år sedan gick det att växla en svensk krona mot 63 syriska pund, redan det en hög siffra jämfört med tidigare år. Men sedan ungefär en månad rusar växelkursen i höjden, och förra veckan nåddes en toppnotering på 344 pund per krona.
Det går inte att peka ut en enskild orsak till den plötsliga kollapsen, som äger rum mot bakgrund av nästan ett årtionde av våldsam förödelse. Men tre faktorer framträder tydligare än alla andra.
Först och främst, kaoset i Libanon. Det lilla grannlandets ekonomi har alltid varit sammanflätad med Syriens, men förra hösten slungades Libanon ner i en djup kris som slagit sönder landets banksektor. Det syriska pundet har sedan dess rasat i tandem med det libanesiska pundet, och ännu finns det fallhöjd kvar att avverka.
Libanonkrisen kunde ensam ha räckt för att bryta ryggen på den syriska ekonomin, men värre skulle det bli. Coronapandemin har hittills skördat mycket få dödsoffer i Syrien, men den har fått enorma ekonomiska effekter. Den 5 maj tvingades president Bashar al-Assad, annars inte känd för att medge misstag, meddela att stängningarna av företag och marknader inte längre gick att upprätthålla.
Man måste nu väga två hälsorisker mot varandra, sade Assad: ett virus som kan döda, mot svält som garanterat dödar. Återstod bara att öppna ekonomin och be till Gud.
Som om inte det vore nog: på onsdag inför USA sina hårdaste sanktioner någonsin mot Syrien. Den nya lagen skiljer sig från de sanktioner som USA och EU redan tidigare infört, genom att den även riktar sig mot tredje land. Det vill säga, även exempelvis irakiska, ryska och libanesiska affärsmän kan nu jagas av den amerikanska staten. Med tanke på USA:s centrala roll i det globala bankväsendet blir det ett dråpslag mot Syriens redan vacklande ekonomi.
Redan innan sanktionerna träder i kraft har en vanlig syrisk offentliganställds lön rasat i värde till ungefär 180-190 kronor i månaden, medan matpriserna stiger i rekordfart. I april, innan växelkursen rände iväg på allvar, rapporterade FN att ungefär halva landet börjat hoppa över måltider eller låna pengar för att få maten att räcka till. En majoritet av invånarna var redan då beroende av bistånd, och västvärldens biståndsbudgetar lär knappast gå oskadda genom coronakrisen.
Det är alltså en tredubbel kris som nu sköljer in över Syrien: bankkollapsen i Libanon, pandemin och de skärpta sanktionerna. Och detta är bara början.